Den frågan får man räkna med om man utsätter sig för att t.ex. delta i "Öppna ateljéer", som jag gjorde förra helgen. Särskilt en bild som blivit till i en massa versioner verkade fler än en person gilla eller reta sig på. Flera frågor. Undrande miner. Vad man kanske ser är fäktande eller dansande figurer, lite kaosartat och i bakgrunden eller förgrunden jaktplan i luften. På väg bort. Och nu ska jag försöka formulera något i ord om de bilderna (det blir säkert fler också).
I vanlig ordning hade jag inte någon tanke alls när den första versionen av denna bild blev till. Duken på golvet, på med färg, går runt o.s.v. tills något framträdde att ta tag i och bearbeta mer medvetet. Men sedan har jag såklart jobbat vidare med både färg och form och både bild och tankar har klarnat. Ungefär så här: Det går inte att undvika scener som denna för den som är mottaglig för omvärlden. Det är oundvikligt. Tänk Ukraina när de efterlängtade F16-planen anlänt. Tänk på när de lyfte för första anfallet mot ockupanterna. Tänk de som ser planen komma mot sig! Paniken! Tänk de som ser dem lyfta mot fienden. Tänk de som ser dem försvinna. Eller så kan man sträcka sig längre. Tänk första världskriget. Det sägs att det i vissa kretsar rådde krigslängtan och att en slags eufori utbröt när kriget var ett faktum. Ungefär så. Här några andra versioner: 1. 2. 3.
