tag:blogger.com,1999:blog-24651194790425659822024-03-18T21:26:58.191+01:00Synsätt.Spridda nedslag om konsten och livet.Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.comBlogger313125tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-68419830837991451462024-03-18T20:38:00.003+01:002024-03-18T21:20:11.727+01:00Bio idag.<p>Såg "Anselm", Wim Wenders film om <a href="https://synsett.blogspot.com/2022/06/essence-eksistence-anselm-kiefer-pa.html" target="_blank">Anselm Kiefer</a>, på Filmstaden Victoria. Världens minsta salong, 11 platser. Så förväntningarna från Filmstadens sida på publik och intäkter verkar vara moderata, kanske bara så att de av någon anledning känner sig tvingade att visa den. Filmen visas i fyra dagar kl. fyra varje dag. Och jag kan bara säga att jag är glad att jag hade möjlighet att se den. Det är faktiskt ett litet mästerverk i sig när Wenders visar sin tolkning av Kiefers liv och verk. Inte minst musiken var nästan lite för bra. Ingen gick under eftertexterna. Alla (11 :-) satt kvar och lät texterna rulla för ingen ville nog missa avslutningsmusiken. Alltså sammantaget, oaktat ens eget förhållande till Kiefer, en pärla!</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-89806312669614184282024-03-17T09:52:00.007+01:002024-03-17T12:02:53.000+01:00Stämning, upprepning och leda.<p>Stämning är ett av några ord i svenskan som har fler än en betydelse. Dessutom utan att betoning eller uttal ändras. Här handlar det om stämning som i julstämning. Det finns verk i olika konstformer jag vill se om, läsa om. En del av dem regelbundet återkommande. Jag har till exempel en roman jag läst om säkert fem gånger och nu ibland bara läser något slumpvis uppslag ur. Så klart är det inte handlingen jag vill återvända till då, utan stämningen. Jag vill känna den stämning som för mig finns i boken. Samma med några filmer. Film är ju ett så allomfattande och fantasifientligt medium att när man sett en så är det klart. Uttömt. Hur bra den än var. För det mesta alltså. Men sen finns det ett fåtal filmer som skapar en stämning jag vill återvända till. Då spelar det ingen roll att jag kan handlingen och i vanliga fall är allergisk mot upprepningar. Så är det förstås också med nästan all poesi som bara förmedlar stämningar och i en hel del bildkonst.</p><p>Upprepning och uttråkning. Musik. När det gäller musik fungerar det så för mig att jag lätt blir uttråkad om musiken fastnar vid första lyssningen. Det ska finnas någon form av motstånd som gör mig nyfiken, något att förstå eller övervinna. Något som betalar sig dess mer om jag inte omedelbart ger upp och slutar lyssna. Jag antar att det är delaktigheten jag är ute efter. Att få känna sig lite som en medskapare när polletten trillar ner. Och ju svårare det är desto större blir belöningen. Men efter det stadiet följer en längre eller kortare period av maximal njutning innan det långsamt börjar gå över i leda även här. Fast ibland tar det hundratals lyssningar innan upprepandets tristess infinner sig. I några väldigt få fall blir det aldrig så. <br /><br />Sushi. Jag kommer inte ihåg när jag åt sushi första gången men minns att jag var skeptisk. Rå fisk. Och inte gillade jag det så mycket heller. Men ändå åt jag det en andra och en tredje gång (varför?) och till sist kom belöningen med ett sushisug som gjorde att jag hade kunnat äta det varje dag. Innan avmattningen kom och idag äter jag sushi kanske en gång i månaden. Oftare vill jag inte ha det.</p><p>Jaha, nu har jag vecklat in mig i ett resonemang med flera olika trådar som liksom inte har något samband. Lösa tankar bara. Men ett försök att knyta ihop det hela får bli att tillämpa stämning på mat också. Det finns en maträtt ingen utanför min familj känner till. Den heter strandsallad och uppfanns en varm sommar av min son, när vi skulle tillbringa dagen på en strand och inte kom på någon lämplig mat att ta med. Han gjorde en pastasallad av det som fanns tillgängligt och den fick namnet strandsallad. Varje gång jag äter den hamnar jag i "varm-dag-på-stranden" stämning. Och den förekommer så sällan på matbordet att jag inte tröttnar på upprepningen heller.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-38425057175493431122024-03-16T11:52:00.005+01:002024-03-17T10:33:00.405+01:00Super Fujica-6<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb5ejRKhYek6uEFrQBl5ZxIbNFebKvGPkcG7_PVxFDmXZeESy3XO5IIg7v2bhVblj5SlvGwqz_Jvosy02HDZ_r3-mV1odoe_5eW__m_qSxHGYh3orhZjtpSWz1SMQd3KPwJQ79FYGnXjJjMckgkCF1VW1ItJcc6qKeOTUx5_ovreFvIhgBqOyrf9eLgVYL/s2500/20240316_111734.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1875" data-original-width="2500" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb5ejRKhYek6uEFrQBl5ZxIbNFebKvGPkcG7_PVxFDmXZeESy3XO5IIg7v2bhVblj5SlvGwqz_Jvosy02HDZ_r3-mV1odoe_5eW__m_qSxHGYh3orhZjtpSWz1SMQd3KPwJQ79FYGnXjJjMckgkCF1VW1ItJcc6qKeOTUx5_ovreFvIhgBqOyrf9eLgVYL/s320/20240316_111734.jpg" width="320" /></a></div>Nyservad och just hemkommen från Amsterdam camera repairs, kommer denna att bli min följeslagare från och med nu och fram till hösten. Då kommer jag att bestämma mig för om jag ska ha kvar den eller sälja.<br /><br />12 bilder på en 120-rulle. 6x6 cm negativ. Mycket fin optik. Hopfällbar. En större ficka funkar. Ingen automatik. Inga batterier. Inte ens spänns slutaren när filmen dras fram (vilket är den mekaniska konstruktion som annars brukar ge upp på denna typ av kamera).<br />Alltså precis som jag vill ha det. Tillverkad 1955 och i nästan samma skick nu som då = Inspiration!<br /><p></p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-71057732192140169562024-03-16T11:12:00.003+01:002024-03-17T09:58:07.240+01:00Svärmare.<p>I morse såg jag dem igen. 8-9 väldigt små flugor, nästan genomskinliga som precis mitt på vår gård utför en underlig dans. De rör sig inom en radie av ca 50cm i alla riktningar, men hela tiden på samma plats. Precis mitt på gården. Varje morgon i en vecka nu. Kan inte undgå tanken att det är de 8-9 kaniner, marsvin och katter som är begravda på olika platser på gården som hälsar på i sina gamla lekplatser och jaktmarker. När jag ser dem är det som om de vinkar glatt till mig.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-58544910917657361042024-03-08T18:58:00.001+01:002024-03-08T18:58:45.130+01:00Fössta Tossdan i Mass 2024.<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEid95XBm8yRaiQYUusF7f6znOxmXe3UMjHIuypSRrUugvUJ7mF8VScVzT-rd_t6ScTIRKNqTfofmZXgQquLHKeot1CiIDzNicEgDKqylp5JVqGX2SpgL2H7eW1Yza7zPFuTLtUO_GHqikFhsNoYQJD1KFuB5fD7eBTDEoiB50_zHrK2Nx51AjjapHbsiGRg/s2500/20240308_112623.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1928" data-original-width="2500" height="494" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEid95XBm8yRaiQYUusF7f6znOxmXe3UMjHIuypSRrUugvUJ7mF8VScVzT-rd_t6ScTIRKNqTfofmZXgQquLHKeot1CiIDzNicEgDKqylp5JVqGX2SpgL2H7eW1Yza7zPFuTLtUO_GHqikFhsNoYQJD1KFuB5fD7eBTDEoiB50_zHrK2Nx51AjjapHbsiGRg/w640-h494/20240308_112623.jpg" width="640" /></a></div><br />Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-1090886980028525502024-03-05T09:08:00.018+01:002024-03-09T18:05:21.329+01:00ÅB om FH.<div style="text-align: left;">Angående recension av Filip Hammars film "Den sista resan". Jag har inte sett filmen utan endast läst recensionen i DN i söndags. Det handlar alltså om en film där FH arrangerar en resa till Frankrike för sin åldrade far, som på så sätt ska få återuppleva ett Frankrike han älskat och på olika sätt ägnat mycket av sitt liv åt. Nu är fadern i skröppelstadiet och orkar inget. FH köper en gammal Citro<span style="background-color: white; font-family: "Times New Roman", serif; font-size: 16px;">ë</span>n och åker iväg till Paris med sin far och så vidare, allt. Allt. Hyr till och med in skådespelare som på plats ska agera ett Frankrike som inte längre finns, allt för att fadern ska få återuppleva Frankrike som han minns det. M.a.o. idag en kuliss.</div><p>Framgången verkar skifta och det blir såklart tårar här och där när faderns verkliga tillstånd blir uppenbart. Åsa Beckman sammanfattar projektet i DN. Citat: "Det blir alltmer oklart för vems skull resan görs. Är det för att fadern ska få återuppleva Frankrike eller är det sonen som ska få tillbaka den pappa han en gång hade?" slut citat. Således två möjliga motiv för projektet. En annan recensent (som jag inte läst) har dessutom tydligen tidigare i samma tidning kallat filmen en "Kärleksbomb".</p><p>Nu lever vi visserligen i en tid då partsinlagor kallas dokumentärfilmer och där det är vanligt att människor filmar t.ex. olyckor och polisingripanden med sina mobiler. TV-serier, t.ex. Böda sand, Ullared m.fl. som bara handlar om att skratta åt andra (underförstått korkade) människor, har höga tittarsiffror. Dokumentation och publicering av allt som tänkas kan och helst med inslag av filmsekvenser på någon person som ska gråta framför kameran har blivit norm. Så verkar det för mig i alla fall. <br /><br />ÅB ser två alternativ som drivkrafter för FH. Men varför ser hon inte det tredje, för mig det första och mest uppenbara alternativet? Att göra en film! Att visa upp den sorgliga fadern i sin oförmåga och den lidande sonen, på biografer så att tusentals människor i Sverige kan se när fadern i sin ålerdoms svaghet inte klarar av att skära upp en obergine. Tror verkligen recensenterna här att detta projekt hade genomförts om inte filmen vore själva syftet? Hade FH tagit sin far till Frankrike om ingen utomstående hade fått veta det? Utan publik? Och hur var det för fadern att ha ett filmteam som skulle dokumentera allt han gör? Kanske ta om scener? <br /><br />I mina ögon verkar detta vara historien om hur man slår mynt av att ta ifrån en gammal man hans värdighet inför publik.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-26372927488527374302024-03-01T08:38:00.015+01:002024-03-05T13:55:53.082+01:00Belsebubbens olika skepnader.<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhqJI0amEggcPuWp83BFePbThFlRbq4pwaT2sduiEAvztgwdviSpm7m7iS3ZL9YCwn0QfVsjMhZGPTtI9Sauvm_-enIBjii0sROjOqj-nNYBLikdz0ILhB4EXHlNJ-gnDpLveGM25AvNZvqzx2ycBZ2X07KNwtAOLaKNJA-sghUycEZTzbaYabnAdQwyq/s1250/belsebub.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="973" data-original-width="1250" height="498" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhqJI0amEggcPuWp83BFePbThFlRbq4pwaT2sduiEAvztgwdviSpm7m7iS3ZL9YCwn0QfVsjMhZGPTtI9Sauvm_-enIBjii0sROjOqj-nNYBLikdz0ILhB4EXHlNJ-gnDpLveGM25AvNZvqzx2ycBZ2X07KNwtAOLaKNJA-sghUycEZTzbaYabnAdQwyq/w640-h498/belsebub.gif" width="640" /><span style="text-align: left;"></span></a></div>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-62226764457046914862024-02-27T16:34:00.004+01:002024-03-03T09:03:16.972+01:00Hur ska det gå?<p>Wim Wenders gör film om Anselm Kiefer. Wenders filmer är i övre delen av min tio i topp lista för filmkonsten. Och Kiefer är periodvis (varierar lite med dagsformen) etta på tio i topp listan för enskilda bildkonstnärer. <a href="https://synsett.blogspot.com/2022/06/essence-eksistence-anselm-kiefer-pa.html" target="_blank">Se mer här.</a></p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-85009221311544163612024-02-14T22:08:00.015+01:002024-03-03T09:05:59.830+01:00Arbetsgång.<p>Aldrig vet jag vad som ska komma när jag börjar kladda färg på något. Men det funkar ändå så att <a href="https://synsett.blogspot.com/2019/01/forlorad-kontroll-som-metod.html" target="_blank">kaos</a> efter ett tag klarnar och vänds rätt. Och då är det bara att fortsätta. Då kommer också de medvetna funderingarna. Som inte ovanligt kan ta flera dagar av att bara sitta och glo på en bild i ateljén för att på tredje veckan vakna mitt i natten och veta. Snabb notering i skissboken vid sängen för att inte glömma.<br />Låter förstås osannolikt, men har man flera bilder på G samtidigt så funkar det i alla fall och något blir faktiskt gjort. Så är det med denna nedan, som varit med länge i olika skepnader, föregången av otaliga skisser i mindre format. I går natt vaknade jag som vanligt med ångest över verkligheten, vad händer i Ukraina och Israel och här i orten mm. mm. det som ringer och skriker i hjärnan efter dagens eko, aktuellt och rapport. Och då såg jag alla dessa symboler för religioner och militärer dala ner genom vattnet till de döda och förlora sina betydelser. Det som det handlar om. Religioner, pengar och territorier. Påhitt. Eller hittepå heter det visst numer. Pågående arbete. Vet inte hur det kommer att se ut till sist. PS 26/2, i morgon kommer en ny version för nu måste ju Natosymbolen läggas till också. 1/3, på plats. <br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh44Os2VWtnOC_e_W3_J_HL4jFZtmQBUXD8DpoCsaqNvJUAl6D6x3WToRe922UTRs7oYM2by1m1acU0ng-AzIs7Yh2vQU94KSdwVrCG_d4XBUhnSMMXYqLGQI1xer1IKJhJ1cQ9GN14b53T9gkQ0QNlAmOIcrX29-mgyxhe4qO7xbmzoBpNvTowBbGS7HP-/s2500/20240229_185628.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1863" data-original-width="2500" height="476" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh44Os2VWtnOC_e_W3_J_HL4jFZtmQBUXD8DpoCsaqNvJUAl6D6x3WToRe922UTRs7oYM2by1m1acU0ng-AzIs7Yh2vQU94KSdwVrCG_d4XBUhnSMMXYqLGQI1xer1IKJhJ1cQ9GN14b53T9gkQ0QNlAmOIcrX29-mgyxhe4qO7xbmzoBpNvTowBbGS7HP-/w640-h476/20240229_185628.jpg" width="640" /></a></div>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-17782037083339450092024-02-08T20:09:00.005+01:002024-02-16T08:48:24.140+01:00Alla dessa självbiografier.<p>Som jag konsumerar helt urskiljningslöst. Jag tycker ju att alla människor har något att berätta. Men ofta är den person man kanske tror ska vara intressant istället den minst intressanta. Och vice versa.Tråkigt också att alla numer verkar känna sig tvungna att fabricera något barndomstrauma om inget verkligt finns. Värst är jättenepobabymännen. Som alltid beklagansvärda på fler än ett sätt. Den ene snyftar om att ingen såg honom i barndomen och den andre koketterar med att vara så "härligt" oförmögen att klara vardagen att han tvingats anställa en person som ser till att han betalar sina räkningar. M.a.o. en personlig assistent. Vilket sorgligt öde.</p><p>Men, nu var det inte det som fick mig att skriva detta, utan något annat jag funderat rätt mycket på. Nämligen minnet. Eller minnesförmågan. Under året som gått har jag plöjt kanske 10-15 självbiografier av skiftande kvalitet. Gemensamt för alla är detaljerade minnen från tidig barndom, kronologisk järnkoll på olika händelser i livet mm. <br /><br />Detta är något fullständigt utom räckhåll för mig. Mina minnen är kaotiska, uppblandade, oordnade och säkert hälften är dessutom felaktiga/inbillade. Jag har mina minnen mer som i en drömvärld och flera fullständigt polisförhörbeständiga, som inte kan ha inträffat. Alltså ganska klara minnen av händelser jag inte kan ha upplevt. Men som icke desto mindre ingår på likvärdig basis i min minneskatalog. Tur är att jag efter att mitt första barn föddes 1993, kraftigt utökade mitt redan tidigare näst intill maniska fotograferande av precis allt i vardagen. På så sätt kan jag bara gå till något av de över 100 fotoalbum jag har märkta med tidsperiod, om jag vill kolla något.</p><p>Värre är det med äldre tider. Där blir det oftast fel. Jag har också massor av gamla skissböcker och hittade en låda till med sådana i en vindsröjning förra året. Alltså anteckningböcker med både bild och text. Nu har jag läst i några av dem och redan där fått ändra och flytta om en del händelser jag trodde mig veta allt om. Och då pratar jag om sådant som hände när jag var 20-25 år gammal! Så vad gäller minnen ligger jag inte med bland de främsta :-).<br /><br />Så vad ska jag nu tro om allt detta? Först såklart att jag är ensam om att bara ha fragmentariska och ibland t.o.m. falska minnen. Hur kan annars alla som skriver självbiografier ha allt så klart för sig? Sen blev jag lite lättad då min kompis D. och jag bestämt att vi ska återuppliva brevskrivandets konst och jag fick det första brevet från honom i förra veckan. Han skriver nämligen till en del om samma sak. Alltså falska och okronologiska minnesbilder. Så då är vi i alla fall två då. Och det får jag väl nöja mig med nu. Jag är i alla fall inte ensam!</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-73981394088454805302024-01-24T22:05:00.006+01:002024-02-05T14:45:38.452+01:00Jag kan ha skrivit något liknande förut...<p>Men minns inte riktigt. I alla fall gör jag det nu på förekommen anledning. Som är någons "ilska" inför en målning. Abstrakt eller snarare konkret då förstås. Kan man bli arg på en målning? Nä det tror jag inte. Det som kanske retar en är väl i så fall att bilden inte säger en något men att man samtidigt vet att andra påverkas av den. Så då är det dessa andra man blir arg på? För att de gillar något jag inte gillar? Nä det är nog också fel. Återstår att man blir arg på sig själv, för att man inte förstår vad det är andra gillar med denna målning. Vad är det de förstått som jag inte förstår?<br /><br />Svaret är ingenting, för det finns inget att förstå eller tolka. Problemet är egentligen att många människor som står inför en målning ställer sig frågan: Vad är detta? Eller: Vad föreställer detta? Ordet <b>vad</b> blir då en stoppkloss svår att passera. När inget svar på detta vad finns så reagerar en del med ilska. Man känner sig lurad.<br /><br />Antag nu att man byter ut vad mot <b>hur</b>. Hur är detta? Hur är denna målning? Då blir det något helt annat. För allt har ju faktiskt något slags uttryck. Om man inte är alltför negativt inställd redan från början så kanske man kan ta till sig detta uttryck. En målning behöver inte föreställa något annat än just en målning. Vad föreställer ett träd? Vad efterliknar Koltrastens sång? Både Koltrastsången och trädet har ett uttryck. Något man kan ta till sig eller förkasta.<br /><br />Jag hade en gång på Gerlesborgskolan en lärare som gav oss elever i uppgift över helgen att gå ut och hitta träd och sedan ställa oss så att vi med armar och ben så mycket som möjligt efterliknade träden vi valt. Och sedan känna efter hur det kändes. Det tog ett tag innan jag fattade vitsen med detta men det handlade ju bara om att få upp ögonen för alla de uttryck vi har runt oss. Börjar man titta noga på träd (eller nästan vad som helst i naturen) så är det lätt att urskilja att det där trädet är glatt, det där är yvigt och påstridigt, det där är ett tillbakadraget och blygt träd osv. osv. Inbillning eller inte är ointressant, det är bara det intryck trädets form ger som är intressant och (möjligen lite gåtfullt :-). Samma gäller för måleri och annan konst. Eller varför inte musik? I det fallet finns inga problem med att ljuden inte försöker efterlikna något annat. Och inte heller i dans. Eller poesi.<br /><br />Detta går att öva på. Det är enkelt, ta en promenad och titta på träden. Försök vara ett av dem. Hur känner du dig då? Lyssna på koltrasten. Det den förmedlar med sin sång går inte att översätta till något annat medium. Den försöker inte efterhärma eller avbilda något annat ljud. Och precis likadant kan det vara med måleri också om man inte blockerar sig själv med avbildandets diktatur.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-66205518676232837932024-01-23T19:03:00.014+01:002024-02-19T21:08:39.981+01:00Work in progress.<p>Målar på alla samtidigt. Och flyttar runt dem. De som bara är grå är inte påbörjade än. 36 bilder än så länge. Allt har jag sett inom eller utom mig. Från barndomen tills idag.<br />Jag håller ju på med Östergrens "Renegater". Någonstans i den stod det (ungefär) så här: "Detta är vad som kommer när jag gett upp allt motstånd. När jag slutat försöka vara någon annan". <br />För mig var det huvudet på spiken. Jag har ingen position att försvara och bryr mig inte längre om vad andra gör, vad som anses "samtida" eller ens ifall någon gillar vad jag gör eller inte. <br />Det är inte bara nackdelar med att bli äldre...<br /><br />Denna bild kommer jag kanske att byta ut fler gånger här, allt eftersom den förändras. Varje delbild är i formatet 18x24 cm. I dag är det version II som syns nedan. Nu (26/1) är det version III. Nu (6/2) är det version IV. I dag (8/2) är det version V. I dag (14/2), version VI. Idag (19/2), version VII och nu får denna vila ett tag då jag har annat på G.<br /><br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBV2BYCUmXWiqtureADrsNTCOOrXhMNn6uvKq035BTeNRE_n8zLkEIOoVANaTZwBmYr-VPu2Pj89NJLnzKfKw4j_Bi9UrLbibcgjQ-Wx8FqyBfNGyfMouW2mZwPjf1SoSHloXqgc7B9S6JDYvfxiz2Z4-6vl5jz4RPsGnlowaUuURjfFHR0yOYauq_Tdi/s2500/20240219_161631.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="2315" data-original-width="2500" height="592" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTBV2BYCUmXWiqtureADrsNTCOOrXhMNn6uvKq035BTeNRE_n8zLkEIOoVANaTZwBmYr-VPu2Pj89NJLnzKfKw4j_Bi9UrLbibcgjQ-Wx8FqyBfNGyfMouW2mZwPjf1SoSHloXqgc7B9S6JDYvfxiz2Z4-6vl5jz4RPsGnlowaUuURjfFHR0yOYauq_Tdi/w640-h592/20240219_161631.jpg" width="640" /></a></p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-20445574633151527352024-01-21T17:27:00.007+01:002024-01-26T22:05:49.876+01:00Black och Östergren.<p><a href="https://readingamericangeography.mattblack.com/">https://readingamericangeography.mattblack.com/</a><br /></p><p>En helt annan sak. Det är ju söndagskväll och i morgon arbetsvecka så jag tar en tanke till här och nu innan jag glömt den. Och det är en undran om någon fler än jag tycker sig vara i närheten av diverse konspirationsteorier vid läsning av Klas Östergrens romaner? Har börjat på Renegater och trots typ 30 år sedan jag senast läst något av Östergren kände jag genast igen känslan av att inte riktigt veta vad det är jag läser. Liksom en till spionroman halvvägs förändrad vardagshistoria. Och precis så är det nu också efter alla år. Underhållande och spännande men med någon slags fantastisk överdrivenhet. Lite som diverse konspirationsteoretiker möjligen tänker. Men skit samma. Jag blir både underhållen och upplyst. Språket är ju så bra det bara kan bli och intrigen oförutsägbar. Så som litteratur får man väl säga att detta kanske är en åtta eller nia i Sverige, som jag ser det då.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-79499239024157969262024-01-21T10:21:00.007+01:002024-01-24T08:19:10.802+01:00Min filmkanon.<p>Jag vill dela in spelfilm i tre fack: krig, kärlek och övrigt. Nöjer mig med dessa eftersom jag är en ganska sporadisk filmtittare. Så då börjar jag med krigsfilm eftersom krig är ämnet alla dagar i alla medier numer. Jag har kanske inte sett så många men tar upp de som gjort så pass starkt intryck att jag faktiskt minns dem. Den första var Micael Ciminos <b>The Deer Hunter</b>. Den andra var Stephen Spielbergs <b>Rädda menige Ryan</b>. Men då hade jag inte sett Tarkovskijs mästerliga <b>Ivans barndom</b>. De två förstnämnda filmerna visar (i likhet med alla andra krigsfilmer jag sett) krigets katastrofer och "action" men Ivans barndom fick mig in i den känsla jag tror jag skulle leva i om mitt eget land faktiskt befann sig i krig. Svårt att riktigt förstå hur han gjorde det där, men Tarkovskijs är liksom i en klass för sig. Förresten får man nog kalla <span style="background-color: white;"><b><span style="font-family: inherit;">Offret</span></b></span> för krigsfilm också. Och samma verklighetseffekt där, i inledningsscenerna åtminstone.</p><p>Sedan var det kärleksfilmer då. Och den genren vinns överlägset av Pawel Pawlikovskis <b>Cold War</b>. Slutscenen närmar sig nog det bästa som gjorts på film. Åtminstone kan inte jag komma på något som är i närheten. Fast en till film kanske får komma med I denna kategori ändå och det blir då Lucas Moodyssons <b>Fucking Åmål</b>.</p><p>Så blir det avdelningen för Övrigt. Här ryms också komedi och experiment. Svårt att få nån ordning här men jag har gillat allt jag sett av Jim Jarmuch. Anna Odells oväntade ingångar i <b>Återträffen</b> tycker jag gör den till en förnyare av mediet och därmed blir hon Bergmans arvtagerska i Sverige. Bergman har jag dock inte kunnat ta till mig då de borgerliga miljöerna han ofta använde närmast är science fiction för mig. Så i och för sig kan ju t.ex. <b>Fanny och Alexander</b> få kvala in i den kategorin (science fiction). Fast egentligen tycker jag bara att den är långtråkig så nej. <br /><br />En film jag tänker se om är Cloé Zhaos <b>Nomad land</b>. Den gjorde mycket starkt intryck på mig. <br />Levan Koguashvilis <b>Brighton 4:e gatan</b> också. Såg den i går kväll (streamad på TV:n) och kommer nog att vilja se om den med.<br />Skrattat har jag gjort åt David Zuckers <b>Den nakna pistolen</b> och åt alla Josef Fares alster. Bägge min humor.<br /><br />Detta inlägg kommer jag nog att fortsätta på andra dagar då jag kommer ihåg andra saker. Men just nu är det ovanstående det jag minns och därmed det som tagit en ordinarie sittplats i min hjärna.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-39709980744032039142024-01-20T15:02:00.003+01:002024-01-20T15:32:59.480+01:00Vinter.<p>Jag krymper. Världen krymper. Allt blir mindre och instängt, mörkret krymper världen. Jag är en helt annan person under den mörka och kalla årstiden. Går in i en annan verklighet. Dimension. Inte så att jag skulle vilja slippa detta för det har också fördelar. T.ex. är vinter och mörker mycket främjande för bildarbetet. En solig sommardag är ungefär det sämsta som kan hända mig om jag vill åstadkomma några bilder av värde. Men jag, som person, mår oändligt mycket bättre de tider på året då det går att gå åt alla håll utan hinder av snö, ljusbrist eller kyla. Utan tjocka begränsande kläder. Utan att vara nedtyngd. <br />I den bästa tillvaron (som tyvärr aldrig kommer att inträffa pga ekonomi och annat) skulle jag arbeta heltid (sju dagar i veckan) i min ateljé från oktober till maj/juni för att sedan bara vara ledig och bada i hav och sjöar och fotografera och kanske skissa lite resten av året. Så ser min drömtillvaro ut. Jag har varken behov av ägande eller längtan efter att resa e.dyl. Att ha råd att omvandla livet till bilder och sedan göra ingenting är min dröm.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-25149773712458640562024-01-18T17:26:00.005+01:002024-02-05T20:46:28.008+01:00Vojne, vojne..<p>Beckers Normal, den klassiska oljefärgen jag aldrig avvikit från, slutar tillverkas! Varför? Vem vill målarkluddarna så illa? Hur ska jag nu kunna fortsätta? Hela min arbetsgång rubbas. Akryl är oberäknelig skit oavsett märke och pris, så jag brukar alltid börja med akryl eller annan plastfärg för att sedan gå över till olja när det börjar ta form och bli något som kanske kan hålla ett tag. Och då ska det vara just Beckers Normal. Den enda jag är helt överens med. Den enda oföränderliga :-( :-( :-(</p><p>PS 5/2. Tydligen är det bara 150 ml. tuberna de slutar tillverka. De mindre finns kvar om jag förstått saken rätt. Alltså ett nytt grepp för att öka priset :-).</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-7440260137177215122024-01-08T21:10:00.004+01:002024-01-08T21:16:10.505+01:00En dag i förskingringen.<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXaSLFlAPsY9mQ5VHWZxjK_ZkRnEth9yazGmfPQtpMQ3FXb5nlCe_YsYL-EGpDs5OvT_zc1Y74QQLgfQL3GIaxGhS_CJqtc27rb3_LCHs9xx3dSYFtGZQRmxMDS-EjVEXLPFqIxApNX_npmgxb6O3yLLcSW7sVsccTyKY168pI6pJvnJ9WOp-S8upNGwcJ/s2500/20240108_160321.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1866" data-original-width="2500" height="478" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXaSLFlAPsY9mQ5VHWZxjK_ZkRnEth9yazGmfPQtpMQ3FXb5nlCe_YsYL-EGpDs5OvT_zc1Y74QQLgfQL3GIaxGhS_CJqtc27rb3_LCHs9xx3dSYFtGZQRmxMDS-EjVEXLPFqIxApNX_npmgxb6O3yLLcSW7sVsccTyKY168pI6pJvnJ9WOp-S8upNGwcJ/w640-h478/20240108_160321.jpg" width="640" /></a></div>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-90023832066973954492024-01-03T21:07:00.002+01:002024-01-04T12:00:52.835+01:00A-6176: Jag överlevde Auschwitz.<p>Bok av Ferenc Göndör. Titeln stämmer förstås med historien men denna historia är inte "bara" den vanliga om vidrigheterna i lägret osv. Den är mycket mer. Själva Auschwitzdelen är inte så lång, längre är berättelserna om innan och efter. Om hur livet (allt) ändrades. Jag har nog inte riktigt läst den historien förut, så den här boken gav mig något utöver vad jag väntat mig.<br />Jag har ännu inte besökt Auschwitz men planerat att göra det i åratal. Vet inte alls hur jag skulle reagera så frågan är om det vore bäst att åka ensam eller med sällskap? För mig har Georges Didi-Hubermans lilla bok "Näver" varit den ultimata vägledningen tidigare. Men nu tror jag att jag vill lägga till Göndörs, också den ganska tunna bok till det jag tycker är nödvändig läsning. För alla.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-1673991760351266822024-01-02T07:58:00.004+01:002024-01-02T08:08:11.918+01:00Monumentalskulpturer.<p><a href="https://synsett.blogspot.com/2023/07/tid-och-rum.html">Tiden = Kontexten.</a><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnrMtUS8lYg9F4Vq99XstNdRK3snJnT54WeELT6m-nNx-6kK7ikSrWLpUQohN0CIEvvY-40fVUvuDsEMUzWUZZOjkahE7Wds4Fz7leod9IltUQnAMs2G2LgapA5XjANPBH9uNNvQWBMm5p4dBuvLTtrNlJsj5sSDm8gRMdqYIVF4738tGLVunHa8zTjiCS/s2500/1070.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1984" data-original-width="2500" height="508" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnrMtUS8lYg9F4Vq99XstNdRK3snJnT54WeELT6m-nNx-6kK7ikSrWLpUQohN0CIEvvY-40fVUvuDsEMUzWUZZOjkahE7Wds4Fz7leod9IltUQnAMs2G2LgapA5XjANPBH9uNNvQWBMm5p4dBuvLTtrNlJsj5sSDm8gRMdqYIVF4738tGLVunHa8zTjiCS/w640-h508/1070.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsHHAacNBHY5_FrfLvS8mWbWBNt4CCyk8PNZK_9eV0UJ_bIP8CktrrQJiBzv48rRIFGf0c5P36LPlfFtr1VQ9ea_AtXrheIM2aIXSVnSINL1tjeKBaj1Dtk6EBpUSZbyB4j4P9m3jS8Clwwc1Tu9HXRrHL9zALHnSPat4I_HTHQrjWs-46iGXvAwDDAysd/s2500/1067.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1977" data-original-width="2500" height="506" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsHHAacNBHY5_FrfLvS8mWbWBNt4CCyk8PNZK_9eV0UJ_bIP8CktrrQJiBzv48rRIFGf0c5P36LPlfFtr1VQ9ea_AtXrheIM2aIXSVnSINL1tjeKBaj1Dtk6EBpUSZbyB4j4P9m3jS8Clwwc1Tu9HXRrHL9zALHnSPat4I_HTHQrjWs-46iGXvAwDDAysd/w640-h506/1067.jpg" width="640" /></a></div>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-20682835845609111832023-12-27T19:53:00.002+01:002023-12-27T19:59:26.797+01:00Framtiden.<p>En sak tror jag är fullständigt klar. När arkeologer eller om det blir historiker i en riktigt avlägsen framtid försöker tyda och värdera dagens konstscen så får de problem. Antag att föremål hittas men inga texter, eller fel texter. Antag att kontexten helt gått förlorad, fullständigt glömd, och bara de nakna verken hittas. Vad ska de tänka, säga, tolka, förmedla? <br />Undrar om det finns några samtida konstnärer som tänker i de banorna eller är det bara jag? Är det jag som tänker fel? Det kanske helt enkelt inte spelar någon roll? Synpunkter mottages med glädje. Det är en fråga jag ställer.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-55446914927966566172023-12-19T15:58:00.004+01:002024-01-01T18:09:46.011+01:00Feber är underskattat.<p>Ligger på soffan med första förkylningen (inte Covid, testat) sedan innan pandemin. Lite frossa av feber typ 38-39 max. Glider ut och in i medvetande och drömvärld. Liksom varken sovande (går ej pga skrällhosta) eller fullt ut vaken och medveten. Det slår mig att eftersom jag inte har något viktigt jag missar pga detta så är det inte ett helt obehagligt tillstånd. Tankarna inte i så strama tyglar som vanligt och en trötthet som ju faktiskt inte heller är obehaglig. Inte ens dåligt samvete för något jag skulle gjort för jag kan ju helt enkelt inte. Katterna kliver omkring på mig och jag dåsar bort till en annan värld igen. Och jag vet ju att det är ofarligt. Bara att vänta ut! Inte helt fel faktiskt.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-33586653212505567622023-12-17T09:49:00.009+01:002024-01-22T17:23:53.434+01:00Bångens pojkar.<p>Heter en "ungdomsbok" från början av 1930-talet. Det var författaren Per Nilsson Tannér som samlade in historier som levt kvar i gränsbyarna i Jämtland och Tröndelag ända sedan Sveriges sanslösa oprovocerade anfallskrig mot Norge under Karl XII, 1716-18. Generalen Armfeldt fick i uppdrag att sätta ihop en armé som skulle gå mot Trondheim från Duved, som var uppsamlingpunkt. De flesta soldaterna hämtades från Finland (som ju var en del av Sverige då) men en rote skulle också fyllas i jämtland. En rote betydde soldater, hästar, kor och spannmål. Hur många/mycket av varje vet jag inte.</p><p>Bångens pojkar handlar om Erik Bång från Offerdal och hans föräldrars häst Pyla. Pyla tillika hans bästa vän. Historien börjar när beskedet kommer i kyrkan en söndag, att han måste bege sig till Duveds skans för att ingå i den armé som ska gå in i Norge och anfalla, plundra och döda alla som kommer i vägen. Dvs hans egna vänner och släktingar. Jämtland och Tröndelag var på den tiden mer sammanflätade än Jämtland och resten av Sverige.</p><p>Sedan följer hela marschvägen in i Norge och senare tillbaka till Sverige via den katastrofala nyårsmarschen över Bukkhammaren och Blåhammaren nyåret 1718-19, då ca 3300 man frös ihjäl på fjället.</p><p>Boken följer den 19-åriges Erik Bångs alla faser, tankar och känslor han tvingas genomgå. Sorgen över Pylas död, fasan över att själv döda en människa som lika gärna kunde varit nån från hans egen by, rädslan för att möta sina kusiner eller sin Norske morbror som bor på en gård inte långt från marschvägen. Kasten mellan att vara stolt karolin i kung Karls oövervinnerliga armé och ynklig bondpojke med hemlängtan. Tvivlet på kriget. </p><p>Jag vet inte varför jag på senare år så ofta har kommit att tänka på denna vidriga historia (som visserligen alltid har varit med i utkanten av medvetandet riktigt kalla vinterdagar) men tror det flöt upp igen 2018 efter en fjällvandring där vi korsade denna armés marschväg där de frös ihjäl på väg hem över fjället. Sedan späddes det nog på 2022 när Putin gav sig iväg i samma hjulspår som Karl XII med sitt obegripliga anfall mot sin fredliga granne. Många Erik Bång i den ryska armén också.</p><p>Hur som helst var Bångens pojkar en av kanske 10-15 böcker i min mormors och morfars bokhylla och jag läste den när jag var typ 12. Visserligen är den tunn och skriven med tanke på läsare i tonåren, men ungdomsböcker från 30-talet är inte lika "snälla" och PK som de är idag. Den innehåller riktigt otäcka historier och den gjorde såklart ett outplånligt intryck på mig i min pojkvärld. </p><p>Så, vart vill jag komma med detta? Jo mitt sätt att jobba med bilder är ju att försöka stänga av alla tankar och allt medvetet och försöka komma under eller bakom det tänkta. Och detta arbetssätt har på senare tid fått bilder och föreställningar jag nog burit på sedan en glömd barndom att dyka upp, och då återkommande detta med "dödsmarschen" över kölen. Och Bångens pojkar.<br />Så jag sökte upp boken på Bokbörsen och köpte den. Läste. Och med det kom en slags insikt om att måleri (och även andra tekniker) för mig nog kanske i första hand är en slags bearbetning av... Vad? PTS by proxy? Tappade tråden lite. Återkommer en annan dag.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-53235881443919908732023-12-11T18:51:00.006+01:002024-02-06T16:58:39.697+01:00Samarbeten.<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4BkuO4bNuBA6UbpgXeTiqiodBCVUFVldHv-qrjP4gcgsUgDNdzexMWzhohyLr8oqDETsr6Oce67nxwMY8XYqsLIqfPDwwxPFNvDK9-cbPCZTDI6lthY6iAiRf7SUf3KHFK6JFgS_vgKDEGG7wrvoQxHyn_MYN4X_NP56yOh7BHkR8kgcERGXWTLGZ1Ixv/s2500/20231211_141725.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1926" data-original-width="2500" height="494" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4BkuO4bNuBA6UbpgXeTiqiodBCVUFVldHv-qrjP4gcgsUgDNdzexMWzhohyLr8oqDETsr6Oce67nxwMY8XYqsLIqfPDwwxPFNvDK9-cbPCZTDI6lthY6iAiRf7SUf3KHFK6JFgS_vgKDEGG7wrvoQxHyn_MYN4X_NP56yOh7BHkR8kgcERGXWTLGZ1Ixv/w640-h494/20231211_141725.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2SnLMmVNgJ9HXAB_oIbJNJmVi19vrO9Irv012kOzQWlzXBXqtMXlJM8WFA27tsHqqhP8c2xgTM-wOZlqFVz95KtTc4ZEh7zakcs20CTW9YlsQtI5rVoRdrE2vbG14pKnCSkYSESFkgwBx1MpO4FC5yI8oWg_Zgv4Esp9vcSAJitpijY6QkpiApvVNpDUh/s2500/20240206_132712.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1924" data-original-width="2500" height="492" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2SnLMmVNgJ9HXAB_oIbJNJmVi19vrO9Irv012kOzQWlzXBXqtMXlJM8WFA27tsHqqhP8c2xgTM-wOZlqFVz95KtTc4ZEh7zakcs20CTW9YlsQtI5rVoRdrE2vbG14pKnCSkYSESFkgwBx1MpO4FC5yI8oWg_Zgv4Esp9vcSAJitpijY6QkpiApvVNpDUh/w640-h492/20240206_132712.jpg" width="640" /></a></div>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-82735322028713401272023-12-10T11:06:00.006+01:002023-12-17T10:03:24.717+01:00Se, lyssna eller läsa?<p>Jag är inte riktigt någon filmmänniska även om jag såklart gärna ser en film, om den i min smak är riktigt bra. Film som medium tillhandahåller ju det mesta och lämnar lite till fantasin. Man behöver inte tänka sig miljöer eller utseenden utan allt finns redan där (utom lukter). Och då menar jag förstås konventionell spelfilm, sådan som går på bio. Ren underhållning alltså.</p><p>Att lyssna, på radio eller ljudbok, är mer ett halvt steg in i en egen skapandeprocess. Man får bara orden och sammanhanget levererat, allt annat måste man skapa sig egna bilder av. Det enda som inte rktigt kan påverkas är tempot eftersom någon annan talar/läser.</p><p>Att läsa ger i min värld den ultimata upplevelsen där nöjet och lusten består i den egna skapelseakten som hela tiden krävs för att sätta ihop tecknen till ord, orden till meningar och sedan illustrera det hela med ljud, bild och lukter. Allt som referenser till egna erfarenheter och upplevelser eller nyskapade fantasier och föreställningar.</p><p>Därför tror jag det är livsviktigt för skolan att alla barn övas i att läsa. Det övar samtidigt fantasin och föreställningsförmågan och därmed kreativiteten. Och kreativiteten fungerar även i andra sammanhang. </p><p>Så tonvikt på läsande och gärna sådant som inte är det mest lättillgängliga borde komma högre upp på önskelistan hos våra kära skolpolitiker än det eviga tjatet om matematik som man ju ändå sällan har någon användning för utanför skolsalen. Eller hur många är det som i vardagslivet/jobbet löser ekvationer? Bra svenska och ett rikt ordförråd däremot förbättrar chanserna till ett bra liv, förutom att det kan vidga sinnena och inte bara ge ett bra liv utan ett rikt också. Rikt på sådant som inte alltid kan mätas i pengar.</p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2465119479042565982.post-51806891600121666302023-12-09T16:30:00.002+01:002024-01-21T10:45:16.716+01:00Roy Jacobsen.<p>Nu har jag påbörjat del fyra av dessa:<span><span style="font-size: x-small;"> </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: "Signifier Light";">De osynliga</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: "Signifier Light";"> (2014), </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: "Signifier Light";">Vitt hav</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: "Signifier Light";"> (2016), </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: "Signifier Light";">Fartygets ögon</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: "Signifier Light";"> (2019) och </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: "Signifier Light";">Bara en mor</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: "Signifier Light";"> (2021)</span></span>, omöjligt att inte fortsätta med nästa direkt när en är slut. Får backa till Hemsöborna för att hitta något jämförbart. Kombinationen av i mitt tycke mer världslitteratur än Fosse (fast ska erkänna att jag bara läst de tre Hundmanuskripten av F.) och dessutom "bladvändare"... <br /><br />Saxat från Norstedts förlags hemsida:<br /><span style="background-color: #fafaf7; font-family: inherit;">Roy Jacobsen, född 1954 i Oslo, debuterade 1982 som författare efter att ha haft en rad yrken, bland annat valfångare, snickare, lärare och vårdbiträde på en psykiatrisk klinik. Hans stora genombrott kom med romanen </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: inherit;">Segerherrar</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: inherit;"> (1991) som bland annat belönades med det svenska Ivar Lo-priset. De senaste romanerna, </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: inherit;">De osynliga</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: inherit;"> (2014), </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: inherit;">Vitt hav</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: inherit;"> (2016), </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: inherit;">Fartygets ögon</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: inherit;"> (2019) och </span><em style="background-color: #fafaf7; background-repeat: no-repeat; box-sizing: border-box; font-family: inherit;">Bara en mor</em><span style="background-color: #fafaf7; font-family: inherit;"> (2021), vilka utspelas på en ö i Nordnorge, har hyllats av en enig kritikerkår. Roy Jacobsen är ledamot av Norska Akademien och är bosatt i Oslo.</span></p>Ingemar Edfalkhttp://www.blogger.com/profile/16575034243688409939noreply@blogger.com0