Ord igen.

Åkt tåg lite och konsumerat ett par ljudböcker. Stefan Lövéns självbiografi och en rätt kort roman. Politikerbiografi igen. Har läst några stycken genom åren. De brukar vara ganska tråkiga men denna bröt nog trenden. Lövéns bok vill jag dela in i tre delar (fast i boken är de förstås sammanflätade). En privat del som enligt mig blir rätt schablonartad. Åtminstone när han kommenterar hur man bör bete sig i ett förhållande. Där blir det lite "fråga psykologen" i Veckorevyn och ganska opåkallat. Den andra delen är det kronologiska. Där blir det ibland lite rabblande av namn och allt han sagt och gjort i olika sammanhang nationellt och internationellt. Lite "gäsp". Men den tredje delen, som skulle kunna komprimeras ner till kanske 100 sidor, handlar om hur han ser på världen och politiken. Samhällsfrågorna och sammanhangen. Hur han ser hela "apparaten" Sverige, var välstånd kommer från, inte bara hur pengar ska fördelas utan även hur allt hänger ihop. Ett helikopterperspektiv som sällan hörs från dagens socialdemokratiska politiker. Håller med om precis allt och kommer därmed ut som "högersosse"! :-).

Pragmatismen och insikten om att motsättningar bara kan lösas via "walk a mile in my shoes politik" och inte genom alarmism, plakatpolitik, pajkastning och utpekningar. Den gamle förhandlaren skiner igenom men också en väldigt stark politisk övertygelse och tankarna om såväl sd som v är på pricken som jag ser det (och då är det ju rätt tänkt). Jag tänker att han var grymt underskattad som statsminister. Och orsaken till det var nog mer fördomar och att han kanske inte var någon "TV-personlighet" eller talare. Bokens titel "Svetsare och statsminister" säger nog en del också. Men för att en gång för alla avfärda den ickefrågan så är han ju faktiskt högskoleutbildad också om nu det skulle vara så viktigt. Han utbildade sig till socionom men hoppade av då han inte orkade med praktikperioderna. Svårt för att inte ta med sig jobbet hem helt enkelt. 

Den rätt korta romanen då. Den heter "Bakvatten" av Maria Broberg. En sorglig släkt/by/tystnadskulturberättelse. Bra. Underhållande. Hemsk. Läsvärd. Kanske inte på min tio-i-topp men väl värd tiden!