Klassiska försök.

I tonåren hade jag under en period en vilja att "ta mig in" i den klassiska musiken. Jag lyssnade på vad jag fick tag i, ganska urskiljningslöst, utan att tycka mig komma så långt förutom att lära mig vad de vanligaste styckena hette och vilka de mest kända kompositörerna var. Dock fanns det ett och annat som fastnade innan jag växlade tillbaka uppmärksamheten till den för mig överlägset mer berörande jazzen. Ett exempel på detta är skivan med omslaget på bilden. Tror jag trodde att jag köpte "Le quattro staggione" men det var något annat. Och något som tog mig så mycket mer. Denna skiva, och främst då den inledande cellokonserten hänger på något underligt sätt i min hjärna ihop med mitt då gryende intresse för landskapsmåleri. Jag har kvar skivan och när jag spelar den ser jag fortfarande halvglömda landskap i mina halucinationer.