Dem korta stunden då insikten att sömnen nu kommer att ta över, är nog det tillstånd jag allra helst skulle vilja kunna förlänga. En kort stund av total vila och ibland också med hela bildserier som fullständigt tydliga framträder i medvetandet. Vid sådana tillfällen, alltså då det blir bildvisning, brukar det sluta med att sömnen backar och försvinner en stund. Antagligen på grund av att jag blir överraskad av bilderna och försöker skärpa sig för att hänga med och helst komma ihåg (jag skriver "man" då jag inte vet hur vanligt eller ovanligt detta fenomen är för andra än mig själv). Resultatet blir omvakning. Att man flyter upp till ytan igen. Följt av försök till omsomning. En del i det hela är att tiden verkar sakta in. Att det går att se en hel del under vad som verkar vara ganska lång tid, för att sedan vid återgången till vaket tillstånd inse att bara kanske en halv minut passerat.
Jag tänker att det finns många olika medvetandetillstånd och att det mest vakna är det som kräver mest energi. Det jobbigaste helt enkelt. En vän och kanske lite mentor, om jag nu någonsin haft någon sådan, denne tyvärr inte längre på jorden, hävdade bestämt att han kunde kolla på film inom sig om han inte kunde somna. Alltså inte tänka att han gjorde det utan verkligen se det. Kanske kunde han faktiskt frammana detta tillstånd innan sömnen men efter vakenheten. Själv jobbar jag på det men kan inte alls kontrollera något. Händer det så händer det. Som det gjorde i går natt. Därav dessa kommentarer. En halvfärdig om-målning får illustrera detta halvbegripliga inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar