Nu.

Att vara närvarande i nuet, i sina tankar och handlingar, är kanske det viktigaste i alla kreativa verksamheter. Det är från den närvaron man kan ta ytterligare ett steg mot det halvt omedvetna tillstånd som brukar kallas "flow" i brist på svensk beteckning. Närvaron parad med iakttagelseförmåga och öppna sinnen är grunden. Det finns många lite löjliga svengelskerier som i grund och botten handlar om just detta. Eller vad sägs om "skogsbad" eller "mindfulness"? Tecken i tiden på behovet av att komma tillbaka till nu och se verkligheten. För det räcker att se sin närmaste verklighet. Den är fantastisk nog! Och kommentarer om att stänga av mobilen är såklart överflödiga i detta sammanhang. Sedan går det ju att träna på att utestänga tankar om då. Ett sätt är att ha en kamera (funkar ej för mig med mobkamera, för gräns- och kravlös) med sig. I mitt fall så skärps närvaron av detta och jag kan t.ex inte lyssna på ljudbok eller annat som tar mig bort från här och nu.

Exempel på förstånd att ta till sig nuet finns det såklart överallt i konstvärlden, men eftersom jag nu skriver ord så citerar jag det kanske främsta jag vet av skrivna iakttagelser. Det är en bit av inledningen till August Strindbergs "Röda rummet" Jag tycker att mycket av S storhet ligger i just denna totala närvaro (citat saxat från projekt Runeberg): 

"Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor. Gråsparvarne höllo på att samla upp skräp, som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal - och allting sågo de!".