Jag lider av, eller kanske snarare gläds åt, att jag inte lider av en egenhet som kallas Synestesi. Eller närmare bestämt associativ synestesi. Det var en bit upp i vuxen ålder jag läste något om detta och insåg att det är en s.k. avvikelse och inte något självklart för alla. Berättade för min syster och hon kunde då meddela att hon är likadan fast på ett lite annat sätt.
Synestesi (i den variant jag och min syster har) är när man upplever att tecken har olika färger. I både mitt och hennes fall gäller det siffror i första hand. Lite svagt även bokstäver för mig, men det är mer som en aning. Bara siffror är konstanta och tydliga till färgen och i mitt fall är det så här (färgbeteckningar enl. Beckers normal):
0 = vit eller genomskinlig. 1 = vit, blandat vitt. 2 = röd, mörk kadmiumröd. 3 = grön, ftalogrön ung. 4 = gul, kadmiumgul. 5 = blå, koelinblå eller något kallare. 6 = blå, ultramarin. 7 = ljusockra. 8 = blågrön, ultramarin med lite smaragdgrönt. 9 = mörkt lila.
Så ser mina siffror ut. Lite andra egenskaper finns också, t.ex. är 5 matt, torrt blå, medan 9 är blankt lila. Undrar förresten om det kan finnas några kopplingar till mina obefintliga kunskaper i matematik? Min oförmåga på det området är nästan komisk, men det har inte hindrat mig från att t.ex. lära mig programmera en gång i tiden. Och jag är rätt så logisk i mitt tänkande tycker jag. Så den allmänna förvirringen om orsakssamband blir större ju äldre jag blir. I dag vet jag rimligen mer än igår, men erfarenheten säger mig också att det kan vara tvärtom. Nog bäst att bara somna om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar