Dags för årets medlemsutställning. Jag tror jag i år ska delta med en fem år gammal bild. Historien är som följer. Jag hade handlat på ICA och utanför satt en ovanligt ung tiggerska. Uppskattningsvis 17-18-19 år eller nåt. Hon satt där och upprepade sitt hopplösa inlärda "Hej, hej" till alla som passerade ut och in.
Så kommer ett tjejgäng, tre kompisar i hennes egen ålder ut från affären. Dunjackor och trasiga jeans. Hörlurar. Ivrigt och högljutt pratande och skrattande. Tiggerskan sade inget. Inget hej hej. Hon liksom krympte och tjejerna såg henne inte ens. Länge tittade hon efter dem där de strosade iväg över torget. Hennes blick. Inte ilska eller ovilja. Undran, längtan, skam? Chanslös sedan födseln.
Ett par dagar senare vänder jag bilen på en vändplan vid en båtklubb. Kort blick i backspegeln och jag nästan fryser till. Sitter hon här nu? Stannade, backade och tittade. Det var en rotvälta. Ett stympat träd. När man inte alls tänker på något särskilt projiceras det som är ens verkliga tankar tror jag.
I dagens DN kommenterar Ola Larsmo den pågående debatten om autofiktion i litteraturen. Jag som slukar både ljud- och pappersböcker varje dag har förstås tänkt på detta jag med. Första gången det verkligen slog mig var när Knausgårds navelskådarluntor kom och jag plöjde allihop en sommar i hängmattan. Som bekant fick han inte direkt pisk för sin prestation. Jag vågade mig på en tanke någonstans inne i tredje eller fjärde volymen, att är detta verkligen världslitteratur som en del hyllningar gjorde gällande? Han skriver ju bara ner vad han varit med om + sina tankar och känslor om det. Lite som jag gör i denna blogg om än i en annan omfattning och division. Sedan kom Ulf Lundells telefonkataloger. Läste dem med och tyckte det var minst lika bra som Knausgård. Faktiskt till och med ärligare på något vis. Eftersom man märker att han inte riktigt vill lämna ut precis allt vilket gör det trovärdigare i mina ögon (det ingår ju inte heller någon barndomsskildring utan är mer som en nutida dagbok, så kanske dumt att jämföra).
Och så vidare, har det varit. Nu efter att ha läst Larsmos inlägg om detta tänkte jag på vad jag själv läst senaste året. Och visst, i stor sett bara olika varianter av autofiktion och självupplevda berättelser + några självbiografier och "halvreportage". En del fantastiskt bra (Älven i mig, Röda sirener, Afghanerna) annat sådant jag lagt ifrån mig efter några kapitel. Så Larsmo pekar ju verkligen på en likriktning som finns nu. Var är fiktionen i svensk nutidslitteratur? Kom att tänka på Karin Smirnoff? Agnes Lidbeck? De enda som spontant dyker upp i tankarna. Tror jag får skärpa sökkriterierna lite i ljudboksappen. Annars blir man hänvisad till deckaravdelningen (inget fel i det om man orkar med upprepningar) om man vill ha verklig fiktion i svensk nutida miljö. Hoppas på något nytt av Marie Hermansson också. Borde vara dags snart.
Idag är första höstdagen detta år. Det känns tydligt. En annan luft och ett annat ljus. Något hände i natt.
Idag ska jag knyta ihop lösa trådar, samla ihop sådant som bosatt sig mellan stolarna och ta en promenad. Jag har inga uppdragsplåtningar denna fredag.
Precis lyssnat klart på Morgan Allings självbiografi. Tänk att den mannen står på benen. Tänk att han hade kraften att i TV roa mina barn när de var små. Vilken styrka!
Men idag blir det promenad utan lurar. Med kamera. Uteateljén Västerort ska få verka. Närmiljön. Det jag kan utan och innan och har korsat i alla riktningar tusen gånger. Det är därifrån det ska komma. Och omvandlas. Det bästa tillståndet (som faktiskt kan frammanas) är det som liknar den omedvetenhet som passerat när man kör bil och plötsligt upptäcker var man befinner sig. Att man passerat det och det utan att medvetet registrera det. Det är där någonstans ärligheten finns. Där inga rollfigurer finns. Det icke tänkta!
Om du har vägarna förbi Norrköping. Vernissage 23/9.
Jag bidrar med med 5 bilder.
Köpte denna lådkamera för 20:- på Läkarmissionen. Ungefär en timme har jag sedan lagt ner på rengöring osv. Satte till sist i en rulle FP4 efter fullbordad "blindtest".
Kameran exponerar i 6x9-format så det blir 8 bilder på en vanlig 120-film. Den har två bländare, 8 o 16 verkar det vara och en tid, 1/30? + B. Och den oväntade finessen med inbyggt gulfilter! Fixfocus från 3 meter till oändlighet surfade jag fram.
Resultaten/bilderna påminner faktiskt om min pappkamera jag tejpat ihop själv, fast något skarpare (i mitten iaf). Bilderna ser gamla ut de med. Nedan ett exempel.
