Man vet ju aldrig när något var sista gången, men jag misstänker att ungefär för ett år sedan var det sista gången jag tvättade penslar i terpentin och sedan gnuggade i såpa i handflatan. Lite uppgivet efter att än en gång inte ha kunnat åstadkomma det jag ville. Magin var borta. Lukten av terpentin inte längre en egen värld. Den där framtidstron som en gång fanns, tron på måleriet, den har jag inte kvar. Tyvärr.
Oljemåleri på duk var vad jag fick lära mig av min första, tidigaste lärare i konstvärlden (förutom skolans bildlärare). Lokal landskapsmålare och blivande plastpappa till mig i sena tonåren. Jag hade aldrig försökt mig på oljemåleri innan han dök upp. Nog inte ens tänkt tanken. Jag teckande i blyerts och fotograferade. De var mina uttrycksmedel. Men han målade landskap i olja och var lite av en lokalkändis. Introducerade mig i hemligheterna efter att ha examinerat mina teckningar och fattat att bildintresset var på riktigt.
Vi stod med våra stafflier i backarna i västjämtland och målade samma motiv. Det var så utbildandet gick till. Sen hemma hos honom blev det att lyssna på klassisk musik eftersom det ingick i konceptet. Som jag sög i mig som en uttorkad i öknen. Och sen senare så blev det konstskolor osv.
Men nu kommer jag inte att måla något mer i olja. Känner ingen saknad efter det heller. Det är som det är. Jag återgår till något ännu tidigare än måleriperioden. Alltså foto och kanske lite teckning. "Basic" i mitt fall. Analogt foto givetvis. Så på söndag kommer jag att ha utförsäljning av mina kvarvarande oljefärger i ateljéföreningen jag är en del av. Kollade igenom vad jag har och faktiskt är några oöppnade tuber med numer förbjudna kadmium- och koboltfärger och de försvunna färgerna krapplack och smaragdgrönt fortfarande orörda. Kan vara arv efter den ovan nämnde landskapsmålaren. Kommer inte ihåg. Men jag tror att de som liksom jag började måleriet när dessa rena och pigmentstarka färger var lagliga, har saknat dem. Jag minns ju själv när kadmiumrött skulle ersättas av någon annan miljövänlig och ogiftig rödfärg. Som inte ens fanns i ljus- och mörkvaranter. Det funkade inte. Gick inte att blanda som man vara van vid. Eller den blågrå ton som gick att blanda av krapplack och smaragdgrönt och variera i det oändliga med lite mer eller mindre av de två färgerna. Borta när krapplacken ersattes av något som hetter kinakridonrött. Kass! Redan då. Och det är länge sedan nu.
Så, det är inte med någon större saknad jag gör av med detta kapitel. Det är redan överspelat, för många år sedan, och nu har jag till sist fattat det. Synd bara att jag inte lyckades göra av med alla målningar också på den sista utstsällningen. Det hjälpte inte att dumpa priserna till nära noll :-).
