Oupptäckta gravkammare i pyramider får vara för mig eftersom det
skulle vara ungefär lika underligt att komma först in i en sådan,
som att vara först på Mars. Och i min värld är inte det
så intressant.
Men ett slutet rum som stängts för många år
sedan och som ingen varit i sedan dess. Och jag ska inse att jag
minns det, det andra livet, när jag kommer in i det rummet, men inte när
eller varför jag glömt. Det ska vara som att komma hem till ett hem
man fullständigt glömt. En nygammal värld av minnen och ett till
liv.
Jung skriver att rum kan symbolisera delar av ens personlighet. Så
det kanske är det jag är ute efter. En slumrande del av min
personlighet att upptäcka. Eller en reinkarnerad del, om
man ska tänja gränserna ytterligare något.
Man säger att konst ska vara undersökande och kanske det är
samma sak. Att man försöker hitta det där rummet man anar finns
men som man inte kan komma åt. Öppna dörren till en plats som är
oanvänd, eller övergiven, eller ogästvänlig på något vis så
att den blir en ”ickeplats”. En plats man glömt men ändå kan ana finns där.
Men oåtkomligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar