Sara Stridsberg.

Jag vet ju inte hur hon jobbar, men varje gång jag läser något hon skrivit kommer just tankar om det. Hur hon jobbar alltså. I min föreställningsvärld låter hon tankarna flyta helt utan styrsel i 700 timmar för att  bara skriva ner det som dyker upp, innan hon "nyktrar till" och börjar knyta ihop till sammanhang och meningar. Som en pusseldeckare där pusslet läggs från alla håll samtidigt blir det för mig som läsare. Oviktat. Mer konst än litteratur eller bokstavskonst. Teckenspråk. När jag byter från läsa till lyssna i ljudboksappen blir det nästan mer musik eller poesi än prosa.