Oviktat.

Oviktat blir detta inlägg då tankarna är lite överallt samtidigt och jag försöker samla och sortera lite genom att skriva här. Vaknade med något viktigt att säga i fingrarna men DN splittrade upp det. Så, de vanliga farhågorna om Trump och Putin såklart, säger jag inget om eftersom det är meningslöst. Vill bara somna om och vakna när Tage Erlandet blivit statsminister. Anders Sunna har blivit polisanmäld för en utställning i Luleå, hets mot folkgrupp, då han i vanlig ordning avbildat diverse politiker och en av dem är ledamot i Tornedalingarnas riksförbund och ser sig som medlem av folkgruppen Tornedalingar. Så AS sällar sig alltså till den exklusiva skaran som, om jag inte missat någon, hittills bestått av Peter Dahl, Lars Vilks och Carl-Johan De Geer. Förutom någon plagiatstrid som inte räknas eftersom det var mer på hötorgsnivå om jag minns rätt. En annan DN-artikel är en intervju med en för mig okänd hip-hop artist som ställer ut collage på ett galleri jag aldrig hört talas om heller. Nu tänker du som läser detta att han som skriver är för gammal för ämnet, och ja, så är det utan tvivel. Min generation funkade på ett annat sätt när vi var unga. Så här säger han hip-hopparn, citat: "-När jag var liten ville jag bli konstnär, inte musiker. Men jag kunde inte riktigt rita som jag ville.." slut citat. Kommer håg känslan från min egen barndom. Men då var lösningen att öva! Och till sist kunde jag rita som jag ville. Konstigt va? Signifikativt att han är hip-hop musiker också. Förmodligen samma inställning till att lära sig spela ett instrument. Men det var kanske elakt. Annat han skriver håller jag med om, som att det blir mer sant om man inte tänker ut vad man ska göra och sedan gör det. Och kanske generationsresonemanget inte heller stämmer kom jag på nu. För killen är ju äldre än Anders Sunna och han, AS alltså, har uppenbart inte sökt några genvägar i sitt bildskapande. Olika världar. Det är väl det det handlar om. Så jag var inte för gammal ändå, puh... 
Och då över till tiden. Detta evigt obegripliga. När jag var liten och ville kunna rita, vem var jag då? Vad tänkte jag om framtiden och vad visste jag om det förflutna? Jag får ibland en känsla av att vara flera personer. Att ha ömsat skinn ett antal gånger under min levnad. Någonstans har jag läst att alla kroppens celler är utbytta vart sjunde år. Kan det kanske vara så att dessa celler, i egenskap av små delar som tillsammans bildar inte bara min kropp utan också mitt medvetande, när det bytts ut mot nya också har gjort mig till en avknoppning av den jag tidigare var? Med en förskjuten uppfattning om världen och livet? Men färdigsvamlat denna morgon. Mot tunnelbanan!