Rusningstid. Nattetid.

Sitter i trädgården. Insekterna surrar hysteriskt med vad det nu är de surrar om. En underlig pryl med stora gula ögon står stilla i luften precis framför min näsa. Glor. Sedan drar den blixtsnabbt. En stor skalbagge brummar förbi i motsatt riktning. Var ska den? Tänker den på samma sätt som jag när jag sitter här i solstolen? Tusen humlor får lavendeltuvorna att låta som bilmotorer. En blå trollslända irrar runt. De kom samtidigt som cikorian började blomma. Samma färg. En grön spindel kämpar sig upp på min stol. Amiralerna börjar anlända från Afrika till ligusterhäcken. Där redan hundra guldgrönskimrande tumnagelsstora skalbaggar häckar. Ladusvalbo i norra nocken och två tornseglarbon på södra sidan. Pyttelitet bo med tre eller fyra ännu mindre fågelungar i forsythiabusken. Pilfinkar i två av holkarna. Tornseglarna drar runt i skräniga gäng man nästan får ducka för. Och när jag sitter här ser jag åtminstone 5-6 olika sorters fjärilar utan att ens flytta blicken. Skogsmöss i rabatten. Trastbon i buskarna bakom muren. Ungar överallt. Av alla arter. En koltrasthane verkar vara någon slags väktare. Flyttar sig runt gården på sina vaktrundor och håller koll på allt. Varningsljud vid behov. Och alla verkar ha bråttom. Utom en stor humla som somnat inne i en av stockrosorna. Bålgetingar har ockuperat en fågelholk och har ständigt en vaktgeting sittande utanför ingången. Den flyttar sig hotfullt så att den sitter riktad mot den som närmar sig. Över oss alla glidflyger gladan i sina långsamma spaningsvändor efter möss eller sorkar. Och långt upp som en liten prick på himlen seglar en havsörn.

I natt, klockan fyra ungefär, vaknade jag av att ett ganska lågmält samtal hördes utanför flugfönstret. Det var den osynliga och gåtfulla granndamen som hade besök i gryningen. Hon och en till tant satt på hennes gård i varsin trädgårdsstol och pratade i det svaga grå morgonljuset, diset. Hon syns aldrig grannen. Har aldrig bytt ett ord med henne. Men hon är där. I sin tydligen nattliga värld. Och nu är det morgon och hon är försvunnen igen. Kanske att hon inte orkar med dagarna då allt pågår och låter. Huset ser obebott ut. Ganska förfallet. Trädgården också. Uppallat bilvrak. Verandan fylld av bråte. Halvt hoprasade uthus. Rostiga redskap.