lördag 18 april 2026

Bruset.

Efter en timme av koll på alla nyheter från vänster till höger (försöker alltid se alla perspektiven) är det nu dags för lite meditation. Jättemagnolian utanför fönstret närmar sig takhöjd och knopparna bananformat. Matbananer åtminstone. Alla nyheter denna morgon, förutom de som speglar min verklighetsuppfattning och mina åsikter exakt, är som vanligt höger- eller vänsterextrema. Förutom de som helt enkelt ljuger. Vännen D ligger på Karolinska och har bokstavligt talat fått hål i huvudet. Med borrmaskin. All fågelmat måste plockas bort idag pga blåmessjukan. Småfåglarna har fått sin egen covid så fågelsamlingar behöver skingras. Det är helt stilla, ingen vind. Katterna sover på sina valda platser. Just nu är det den tveeggade stunden mellan kaffemugg ett och två, förutom den 18:e som det också är. Den 33 år gamla tidskapseln måste jag hitta idag. Snart födelsedag och då ska den överlämnas. Dammsugaren. Katthår. Nästa fredag är det besiktning. Sänka värmen. Under flera dagar gått ner till pannrummet för att sänka värmen, gjort något annat och gått upp igen. Med surbenet. Ett vitt moln av katthår seglar långsamt mot öppna spisen. Undrar om jag egentligen läst Mary Shelleys "Frankenstein"? Det där monstret är ett sådant allmängods så jag vet inte. I barndomen då modellbygge var vanligt fick jag en gång en byggsats för att bygga och måla monstret. Födelsedagspresent. Min första cykel var en DBS med limpa. Hann lära mig cykla innan ettan. Min morfar halvsprang efter och höll i när jag kämpade med balansen nere på vändplanen. Fast då hade han varit död i två år. Vad ska jag göra med alla målningar i ateljén? Troligen slutar det med en brasa igen. Kommer ihåg att monstermodellen liksom var i fel storlek. Den borde ha varit antingen större eller mindre. Och färgen var för matt.

Detta var ett försök att bara skriva ner det som dök upp i tankarna under en halvtimme i soffan. Osorterat och oförklarat.

Klart slut.

2 kommentarer:

  1. Ett tag hade jag ett anteckningsblock vid sängen som hette "Morgonsidor", döpt så av skrivarkollektivet jag var med i. Det gick ut på att varje morgon skriva en kvart, nästan stream of consciousness, om det som pågick i ens huvud. Idag gör jag inte det längre, men när jag tittar i dessa gamla anteckningar har de på nåt sätt större värde än mina "redigerade" dagböcker. Det är som att titta in i sig själv och påfallande ofta tänka "hur fan tänkte jag?".

    SvaraRadera