Det röda ljuset från kraftvärmeverkets skorsten hänger i det grå töcknet. Landmärket som syns nästan var man än befinner sig. Regnljudet ändrar karaktär. Från attack till ihållande. Påstridigt. Katterna väntar med morgontoaletten. Och jag vet att när det lugnar sig kommer huset snart att vara täckt av leriga spår efter blöta tassar. Det är ett resolut regn. Signalerar tydligt att det inte kommer att upphöra i förtid. På gångvägen utanför drar enstaka paraplyer förbi i halvmörkret. Mot tuben. Mit bussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar