Årets allvarliga period.

Sedan några år tillbaka har jag ägnat den mörkaste tiden på året, tillika den tid då det är väldigt långt mellan jobben, åt att läsa någon universitetskurs i något ämne jag har stora kunskapsluckor i. Dock alltid inom humaniora eftersom andra områden nog bättre skulle passa mig om det vore grundskolenivå. Men kultur, historia och ämnen på den sidan kan jag oftast klara på en högre nivå efter livslångt intresse och läsning. 

Denna vinter blir det kulturhistoria från grottorna och fram till ca 1600. En period jag har rätt vaga begrepp om, så det ska bli kul att räta ut frågetecknen och rätta upp missförstånden där. Jag vill veta allt, eller åtminstone så mycket som möjligt. Så har det alltid varit och så kommer det nog att förbli om jag slipper demens o.dyl. Inget är så stimulerande som att plötsligt förstå något sammanhang eller inse att ens föreställningar har varit helt fel. Jag kommer nog att plugga i den ena eller andra formen tills skyddsängeln kastar in handduken. Tanken har faktiskt på senare tid slagit mig att jag kanske skulle ha använt mina studielån till att läsa historia eller litteraturhistoria eller kanske filosofi istället för alla konstskolor. Särskilt nu när tvivlen efter alla år infunnit sig (se äldre inlägg om konstbranschen, det finns nog tio stycken). Men då får man ta tag i det och göra det nu istället. Även om det inte blir i en lika organiserad form. Varva kurser med egna projekt. Och försöka förstå katter. Det sista eftersom den i knät just nu sitter blickstilla och tyst och stirrar på mig. Uttryckslöst. Är det nog inte, men med ett uttryck jag inte riktigt kan tolka. Troligen - sluta att knappa på den där jävla mojängen, innan du får 20 klor i handen! Så det får bli slutet på den här livskommentaren. Hot om våld funkar alltid.