David La Chapelle och Tom Jones. Ointressanta för mig var för sig, men kombinationen blev en gång ett av mina vägmärken. Och då talar jag om DLC:s bildlösning i ett porträtt av TJ (eller om det är en reklambild för däck eller både och). Bilden kan jag förstås bara länka till här, den finns nu alltså på TJ:s egen FB (jodå TJ är aktiv som alltid vid 85 års ålder, just på väg ut på världsturné).
Men när jag först såg denna bild fanns inte FB. Den var omslagsfoto tror jag, eller om det var en helsida inne i, en fototidning jag prenumererade på. Och jag har aldrig glömt den eftersom jag tyckte och tycker att den sammanfattade TJ i bild på ett sätt som ingen annan gjort, med humor, distans och allt.
Och då kommer vi in på bildanalys som är ämnet för dagen.
Eftersom jag inte ska skriva någon bok utan bara en kort betraktelse så tar jag en grovt förenklad version av en vanlig modell för bildanalys, och helt enkelt för att en sådan analys just i detta fall gör det enklare att värdera den här bilden och för att just den modellen fortfarande verkar vara dominerande åtminstone vad jag kan se när jag försöker läsa på och uppdatera mig så gott jag kan (ofta är bildanalys i sig annars mer ett hinder än en hjälp tycker jag). Verkar i alla fall som att bildlärarutbildningarna håller fast vid liknande modeller.
Modellen då. Den består av tre delar som kallas denotation, konnotation och index. Denotation är en objektiv listning av bildelementen. T.ex. en gul yta täcker 1/5 av bildytan i nedre högra hörnet. Konnotation är representationen sedd genom betraktarens sociala och kulturella erfarenhet. Den gula ytan är Alexander Isaks tröja. Han springer mot kameran med armarna lyfta och ett stort leende i ansiktet. Slutligen Index då. Index är det som inte finns representerat i bilden men som den ändå visar: AI har just gjort mål! Det är vad bilden visar, men själva målet kan man inte se.
På detta sätt och även med betydligt mer komplicerade och detaljerade modeller kan man analysera en bild (företrädesvis fotografisk) och försöka översätta den till ord. Och i fallet med DLC:s fotografiska TJ-porträtt tycker jag det blir intressant. För vem är TJ? I min barndom/ungdom var han, enligt t.ex. mina mor och även min morbror, en osmaklig vulgär buse som dessutom sjöng dåligt. Antagligen hängde det omdömet ihop med hans konserter där fenomenet att den ofta övervägande kvinnliga publiken slängde upp trosor på scenen (sina egna i stunden avtagna eller medhavda får vara osagt för det vet jag inte) ansågs djupt osmakligt och inte ett dugg kul för lite mer puritanskt lagda, och dit hörde den familj jag växte upp i. Dessutom var han ju byggd som en gorilla och hade skjortor uppknäppta ner till naveln för att exponera sin håriga bringa, som av många andra sågs som oerhört sexig på den tiden (det här var när kroppsbehårning var något positivt). För andra än de i mitt hus, de allra flesta tror jag, var han en gudabenådad sångare med mycket humor och glimten i ögat. En maskulinare och virilare manlig sexsymbol än t.ex. Elvis eller Jim Reeves. Eller gangstern Frank Sinatra. En slags urkraft på scenen med en röstresurs som knappt ens behövde förstärkning.
Alltså alla sorters konnotationer beroende på betraktare men med en gemensam igenkänning. Helt enkelt så att då när fotot togs visste den tilltänkta betraktaren mer eller mindre ofrivilligt det mesta om motivet. I dag funkar ju inte den bilden på samma sätt. En yngre generation vet inte vem det är på bilden. Hör inte Delila inom sig, som vi som vuxit upp med den (Jones-hit). Och människor från andra kulturer än den västerländska kanske bara ser en skum, kraftigt byggd man i skär kostym som låtsassjunger i en enorm skiftnyckel istället för en mikrofon. Med en långtradartruck som scenografi och förstärkare. Varför har han skär kostym? Är detta någon slags förtäckt HBTQ propaganda? Och ja, så vidare.
Så var vill jag nu komma med detta? Den bildteorikunnige tycker kanske att jag bara slår in dörrar som varit öppna i alla tider. Men det jag är ute efter är inte att leverera någon sanning, mer att ställa en fråga. Om man nu gör en traditionell analys av en bild, likt den jag förenklat gjorde ovan. Gäller den analysen ens idag? I en global internationell värld med sociala media osv? När den konnotativa delen reduceras till nästan noll eftersom gemensamma erfarenheter egentligen bara är behovspyramiden när en bild kan visas över hela jorden samtidigt. Har alltså denna typ av bildanalys blivit provinsiell? Endast fungerande inom avgränsade geografiska/kulturella områden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar