En händelse för många år sedan. En ny marknad för yrkesplåtisar höll på att öppnas. Plötsligt hade alla fastighetsmäklare insett att bra bilder i annonserna drog folk till visningarna. Servicebyråer som skulle sköta detta dök lika plötsligt upp lite överallt. Minns att de annonserade efter inredningsfotografer i SFF-tidningen. Grejen var inte att de betalade bra utan snarare att de kunde fylla luckorna i schemat för fotografer som ville ansluta sig. Jag var en av dem. Anmälde mig och gick deras korta internutbildning på några dagar. Handlade mest om deras speciella teknik och hur leveranserna skulle göras. Lite krångligare än idag då nätet var mer outvecklat. Objekten såg annorlunda ut än idag också. Man kunde mötas av lite vadsomhelst. Stylisterna hade ännu inte gjort entré på marknaden.
Ett uppdrag som plingade ner i inboxen någon gång på denna tid var att köra långt ut åt Värmdöhållet, flera mil utanför det som skulle vara "mitt" område. Där skulle någon möta mig och låsa upp och släppa in mig i ett hus som stått obebott i några år. Åkte dit. Blev insläppt. Säljaren eller vem det nu var försvann. Jag skulle bara lämna det olåst när jag var klar.
Så till verket. Slitet, mögligt, några få möbler kvar, tog jag rum för rum. I ett rum med missfärgade väggar och fläckigt golv ställde jag in kameran, valde bildvinkel och utsnitt, för att sedan gå och flytta något från fönstret. Fortsatte till nästa rum men kom så på att jag gjort alla förberedelser i det förra men att jag av någon anledning inte tagit någon bild. Alltså tillbaka dit. Ställde upp igen, men kom att tänka på att jag skulle, vad det nu var jag skulle, minns inte idag tyvärr. Resultatet blev att jag inte heller denna gång tog bilden. Flyttade vidare och fotade klart huset. Hem. Kväll. Back-up och genomgång. Upptäcker att jag faktiskt inte plåtat det där rummmet jag varit i två-tre gånger! Hjärnsläpp. Bara att ringa mäklaren och under tandagnissel erbjuda mig att åka ut igen nästa dag och fotografera det j-a rummet jag obegripligt missat. Men mäklaren var lugn. Skit i det sade han. Vet ändå inte om jag vill ha någon bild därifrån för det var ju i det rummet det hände. Va? Vad då? Visste du inte det? Så berättade han att ett äldre par knivhuggits till döds i huset för några år sedan. De hade hittats sittande mot väggen i rummet som inte lät sig fotograferas. Huset hade stått tomt och förfallit sedan dess. Det var ett knarkande barnbarn som hade haft för vana att åka ut och pressa pengar av gamlingarna när han var desperat av abstinens. Ända tills de bestämde sig för att inte ge mer. Då gick det som det gick. Rånmord, som han såklart snabbt blev tagen för och då erkände. Sorglig historia och jag undrar såklart fortfarande vad bilderna hade visat om det gått att fotografera i rummet :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar