Strömmes teori.

I söndagsintervjun utvecklar Maria Strömme sin teori om medvetandet. Eller utvecklar gör hon väl inte, kanske snarare nämner den. Men i alla fall så, om hon har rätt, så är det ju flera talgdankar som går upp för mig. Min aversion mot folksamlingar. Att jag inte kan delta i några demonstrationståg eller stå i ett publikhav av någon som helst typ. Konserter utan sittplats är numer otänkbart för mig. Och detta som krupit sig på mig med åren har jag funderat på många gånger. Och det jag då kommit fram till är att det är förlusten av individualitet. Integritet och personlig särart denna starka motvilja gäller. Den här känslan av ett "vi" som vill samma sak, rör sig på samma sätt, och därmed blir till ett. Som uppgår i ett. Ett nytt medvetande. Regionalnivå liksom. Fågelflocken eller fiskstimmet som rör sig koordinerat. Ett gemensamt medvetande som tar över det individuella. "Tillsammans är vi starka" osv. Jag vet inte längre vad som skulle kunna få mig att gå "man ur huse". Den enda känsla jag får när jag tänker på det är skränande pöbel. Ansvarsförlust. Moralförlust. Fribrev att "göra som alla andra" utan att behöva ansvara för sina handlngar. Överdrivet såklart. Det fattar jag ju, men icke desto mindre, känslan finns där. Men med Strömmes teori om medvetandets över- och fortlevnad kanske förklaringen blir att det helt enkelt handlar om dödsrädsla? Energi är ju som bekant inte förstörbar utan bara omvandlingsbar och om denna energi som då skulle utgöra det individuella medvetandet bara är en liten legobit som ingår i det stora allomfattande så går ju plötsligt många spretande tankar ihop. Till och med panpsykismen faller ju på plats som en slags delförklaring. Och själv blir man då efter tidens upphörande en del av den där guden alla religioner talar om. Så nu ska jag denna tidiga morgon gå och hämta tidningen och sedan efter att ha läst om allt meningslöst elände och alla tomma gester och till ingen nytta ledande handlingar, ägna dagen åt att lura ut hur jag ska kunna bli kanoniserad för att därmed kanske bli en något större legobit i bygget. Eller åtminstone få några andra att tro det. God fredagsmorgon!