1958. Peggy Lee spelar in sin nya version av "Fever", med ny text skriven av henne och delvis omarrangerad, också av henne. Minimalistiskt, minst sagt. Bandet som kompar henne består av Joe Mondragon på bas och Shelly Mann på trummor. Alltså bara röst, bas och trummor.
På den här inspelningen för TV 1967 är det Max Bennet på bas och Jack Sperling bakom trummorna men arrangemanget är det ursprungliga. Trummor med händer och fingrar, inga stockar. Vilket band! Att de kan åstadkomma detta med bara rytmsektion och sång.
Peggy Lee var för övrigt Monika Zetterlunds första förebild, enligt MZ själv i den utmärkta biografin "Enkel, vacker, öm boken om Monika Zetterlund" av Klas Gustafson. Så dagens kulturrekommendation blir att läsa den boken, som inte bara handlar om MZ ända från barndomen, utan också om en hel epok i det svenska kulturlivet. Långt mycket mer än den av naturliga skäl förenklade och bantade filmen som kom för några år sen. Inga länkar till hennes musik här eftersom nog alla bara kan blunda och höra t.ex. "Sakta vi gå genom stan" inom sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar