Eller svart blir det ju inte i en förort. Men tyst är det och på himlen endast Sirius (tror jag det är) som är riktigt starkt synlig. Resten syns med varierande tydlighet i konkurrens med stadens ljusföroreningar. Stilla. Ännu inga samhällsbärare på gångvägen mot tuben. De flygande tefaten avlöser varandra på ganska hög höjd. Kan också vara passagerarplan från syd på väg mot Arlanda förstås. Omöjligt att avgöra när endast positionsljusen syns där uppe i himmelriket. Fast nu kom ett långsammare och på mycket lägre höjd med karaktäristiskt flygplansljud, troligen BRA från Gotland. Med förbehåll för att det kan ha varit ett maskerat tefat. Lite gryningsljus och gångvägen börjar trafikeras. Ser på de svarta taken mitt emot att det är plusgrader idag, men knappast på de hopkurade figurer som skyndar utanför. De ser alltid ut att frysa på morgonen.
Idag blir en hybriddag. Filmframkallning igår varav en del går till scannern men några till förstoringsapparaten. Ologiskt kanske men det är mycket mer tillfredsställande att inte digitalisera alls. Det är något med det taktila i själva hantverket och förstås att en kopia inte blir riktigt exakt likadan som nästa. Och att det handlar om fysiska föremål. Det är klart att jag ju lägger upp bilder på nätet, här bl.a. men det blir ändå inte samma sak. Det är själva vetskapen om att det ingenstans i bildskapelseprocessen finns ett rutmönster som tom de finaste schatteringarna och fördrivningarna tvingats in i. Den där mänskligt analoga mjukheten som ju är steglös. Jag tror faktiskt det är något som uppfattas av alla även om det är undermedvetet. En skillnad som inte går att peka på.
Nyligen hade ateljéföreningen jag är medlem i, öppet hus. En ganska strid ström av besökare passerade ut och in i min atelje och rotade i mina lådor :-). En del foton förstås, både på arbetsborden och några i ram på väggarna. Blandat scannade utskrifter och egenproducerade kopior/förstoringar. Tydligt mer intresse för de analoga bilderna (sålde tom ett par) än för de som kom från fintryckeriet och egentligen knappast utan lupp går att skilja från de helt analoga. Men den finns där. Skillnaden. Och jag sade inget om vad som var vad.
Nu går ju detta kanske inte ihop med min egen upplevelse av diverse konstverk, som i första hand kommit från reproduktioner eller avbildningar i böcker, men varför ska allt gå ihop? Logik är också ett rutmönster och jag citerar en person som en gång i tiden för mig var nära på en fadersfigur: "- det bara är så". Så det så. Minsann. Fråga inte så mycket kan man också säga. God morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar