Morgondimma.

Ska väl gå och klippa mig kanske. Alla frisörer är från Libanon eftersom alla libaneser är frisörer (citat fritt efter Elaf Ali, tror jag det var). Det kostar 150:- att klippa sig. Samma pris överallt. Möter tvillingsystrarna. Kanske i 70-års åldern. Långa, smala, skrangliga, tysta, diskreta. Med varsin precis likadan stor, högväxt, tyst vinthund. Hade jag vågat så hade jag bett att få fotografera dem. Men de vänder sig alltid på något underligt sätt så att de bara syns bakifrån eller snett från sidan. Tysta. Visar att de inte vill ha någon kontakt med andra än varandra. Samma kläder. Brunt. Mörkblått. Svart. Samma frisyrer. Samma gångstil, rörelsemönster. Går inte att se de ständigt bortvända ansiktena. Omöjligt att inte fantisera. Om de alltid har bott ihop. Om hur de äter middag tillsammans. Om hur de inte talar eftersom det inte behövs. Om hundarna som också är tvillingar. Enäggs. Kan kommunicera utan ord. Ljud. Samma smak. Samma kläder. Hur de går tillsammans. Alltid.

Och finnen. På sin plats på torget, bänken mitt emot Direkten. Med en 7,5% burköl i handen. Kort, bred, ljus buskig mustasch under potatisnäsan. Alltid läderjacka. Tjockt läder. Samma bänk sedan de bänkarna sattes där. Samma plats alla dagar. Alla årstider. Många likasinnade som stannar till och pratar med honom. Rullatorer och kryckor. Original a-laget. Åtminstone han har varit där på torget så länge jag kan minnas. Sett likadan ut. Varken skamsen eller stolt. Han bara är där. Självklar. Bland gangsters och poliser och ordningsvakter som inte verkar bry sig om ölburken. Utanför tunnelbaneingången. En kille som blev skjuten sprang in på ölhaket några meter bort och dog. Frtitdsgården 165 där många rapare startat sitt rapande tio meter bort. Ken Ring, Big Fred och Houman några av dem. Torgets gamla hjältar. Innan rapen fick gangsterprefixet. Vågor av gående passerar var tionde minut när tågen stannar och släpper av. Halvspringande åt andra hållet för att hinna med nästa. Om somrarna massa aktiviteter på torget för alla ungar som är lediga men inte ska någonstans alls. En scen finns det också. Pingisbord av stål. Fältassistenter. Systembolaget. Tre grönsaks-, frukt- och mellanösternbutiker. ICA. Restaurang Istanbul. Kebaben. Fiket med alla gubbar. Ŏnis godis. Sushin. Pizzerian. Blomkiosken. Karaokebaren. Kemtvätten. Och finnen.

Men jag går förbi, till nästa torg några hundra meter bort. Till "min" frisör. Han har klippkort. Var sjätte klippning är gratis. Men libanes som han såklart är kanske han inte riktigt förstår ordvitsen med klippkort. Han bara ler milt. Klipper mig på tio minuter. All behårning på knoppen. Öron, näsa, ögonbryn. Konkurrenten mitt emot, som inte är frisör utan barberare, använder hett flytande vax för att rycka ut näs- och öronhår. En tops instucken i vaxet medan det stelnar. Som ett handtag att rycka bort håret med. Men han har inte klippkort så jag bytte. Sedan tuben in till stan. Måste kolla om ateljén finns kvar.