Häckinvånarnas färger.

Min favoritfåglar är gråsparv och pilfink. Deras synbarliga fredlighet mot varandra (de kommer alltid till fågelmaten i svärmar, inte en och en eller i par som alla andra dundinosaurier) och de ser inte ut att försöka jaga bort varandra, som de flesta andra verkar göra. Trots att de är flera på samma mat håller de sams.

Sedan är det färgerna. De lite urblekta. Som om de vore second hand fåglar. Refurbished steglits liksom. Visserligen avflagnad färg och en del rost, men fullt fungerande. Deras lågmälda tjattrande läner dem också till heder. Man behöver inte gapa och ta plats.

Färgerna är kanske vad detta handlar om. En mulen vinterdag utan snö är färgspelet i naturen som bäst. När det försiktiga, dämpade  och tillbakadragna får finnas utan att bli nerskrikt av grälla skränfärger. Det är färgfototid. Sommartid får man köra svartvitt om man ska försöka sig på något seriösare. Så ser jag mina ideal, som jag dock sällan följer. För även om man har en smak så går det ju inte att låsa sig. Kill your darlings, är vad som gäller även i fotosammanhang! Men åter till fåglarna.

Övriga medlemmar i matlaget här i trädgården är de vanliga talgoxarna, blåmesarna och ett övervintrande koltrastpar som bor här varje vinter. Tre-fyra nötskrikor kommer när det finns nötter. Och skator och ibland en överdimensionerad kråka som klampar omkring på marken och skrämmer katterna. Vi har ju fyra katter som ingen fågel är rädd för. Endast en av dem kan vara ett hot men han vill inte gå ut om det är kallare än +10, så även han är ur leken på vintrarna.

Sedan kommer det förstås snart flyttfåglar nu men dessa räknar jag inte med då de inte riktigt platsar. De räknas som tunnisar här. Pallar man inte vintern så kan man fixa mat själv. 

Ett par hackspättar dyker upp sporadiskt. Hänger upp och ner och hackar på talgbollarna. Och på hösten brukar det komma en svärm sidensvansar eller två. De sätter sig i körsbärsträdet och tömmer det på kvarvarande bär på en kvart. Förutom dessa arter och alla flyttisar som snart kommer har jag en enda gång sett en liten flock stjärtmesar ta paus i denna trädgård. Och en och annan knappt flygkunnig duva. Och det var allt från förortsträdgården för denna gång.