Igår kommer att bli idag.

Igår när jag kånkade fotoutrustning från bilen till jobbet, kände jag den där svaga men tydliga doften. Eller om det är en kombination av lukt och ljus. Kanske också ljudet av vinden. Kanske bästa benämningen är ett tillstånd. Tillstånd för våren att komma. Vet inte riktigt hur detta ska beskrivas eftersom varken bild eller ord räcker. Som en förnimmelse, som brukar komma i februari, men nu i år så här tidigt. Kan vara hur isen och snön under skorna luktar och låter också. I alla fall något som inte existerar på förjulsvintern oavsett om vädret är detsamma. Den första delen av kung Bores årliga maktinnehav är annorlunda. Då finns inte denna lilla föraning alls utan istället ett mjukt mörker framöver stigen. Nu visar han små, nästan omärkliga tecken på svaghet. Vårfrun har vaknat och gör sig beredd. Bore vet att han kommer att förlora och dö igen. 

Och nu önskar jag och förutser att detta cykliska öde även kommer till Trump, Putin, Jinping, Jong-un, Ping-pong och allt vad de nu heter, all världens odemokratiska maktmissbrukare! Och så kommer det att gå även om det dessvärre bara är tidig höst på det området ännu. Men historien visar att tes följs av antites. Trotsålder och tonårsuppror (som det är nu på många håll) följs av mognad och insikt. Därför är jag rätt lugn. Sitt i båten, var ordet. Det kommer till sist att gå bra den här gången också. Vi människor är inte i grunden suicidala. Vi är flockdjur som till varje pris först och främst vill leva. Inte bara överleva.