Krig.

Det händer att jag tänker att krig egentligen är ett naturligt tillstånd. Kanske naturligare än fred. I Papua Nya Guineas stamsamhällen är kriget ständigt pågående. De hundratals ofta mycket små folkgrupperna krigar alla mot alla som en normal del av vardagen. Klipp från Svenska ambassadens hemsida:

Papua Nya Guinea tros ha befolkats för över 30 000 år sedan. Befolkningen levde i grupper isolerade från varandra på grund av den svårframkomliga terrängen. Det resulterade i stora kulturella skillnader mellan byarna och än idag talas över 800 språk i Papua Nya Guinea, motsvarande en tredjedel av världens inhemska språk. De regionala motsättningarna gör Papua Nya Guinea svårstyrt. Våldsamheter förekommer mellan olika intressegrupper och klaner, särskilt i höglandet.

Dessa "samhällen" kanske är de närmaste de ursprungliga människosamhällen vi ännu har på jorden. De som bäst speglar vår egentliga sanna natur. Och på ön Norra Sentinel i Bengaliska viken, lever ett folk som anses vara det mest ursprungliga som existerar. Ön tros ha varit bebodd i över 60000 år och Sentineleserna antas vara direkta ättlingar till de första människorna som lämnade Afrika. Sentineleserna är mycket fientliga mot alla som närmar sig ön. Försök har gjorts men resultatet har i dessa fall varit att den som försöker omedelbart dödas. Det råder nu bl.a. av denna orsak strikt landstigningsförbud på ön.

För några år sedan var jag och ungarna (mina barn alltså) på en utflykt. Vi satte oss på en klipphäll vid Mälaren och plockade fram medhavd matsäck i form av en pastasallad med bl.a. bönor. Ett par bönor hamnade på klippan mellan oss och snart kom en liten kolonn myror från en närbelägen myrstack springande för att bärga hem bönorna. De måste ha känt lukten eller nåt. Vi tittade roat på. Men efter en stund kunde vi se en annan kolonn myror från en annan stack några meter bort, rycka ut för att korsa vägen för de första som då kämpade för att forsla bönorna mot hemstacken. Kolonn nummer två gensköt nummer ett och batalj började genast levereras. Ett krig i miniformat utspelades där på klippan! Myrorna såg ut att vara av samma art men från två olika stackar och det var inte enbart en dragkamp om bönorna. Andra som strömmade till från bägge håll angrep genast varandra. Det såg ut som om de beslutsamt försökte döda varandra. Inte så kul längre...

Vad ska man nu dra för slutsatser från allt detta? Tror jag avstår från slutsatser denna morgon och åker in till ateljén och försöker få något gjort istället.