Roman av Karin Magnusson. Sträckläsning. Det finns alltså fortfarande romanförfattare i Sverige. En riktig roman! Skapad från grunden! Inte en till autofiktiv offerkoftedragning av nån nepobebis som är orättvist nedtyngd av sina förfäders storslagna geni (snyft :-). Inte heller en till tegelsten om intellektuella allvetande storstadsungdomars själsliv. Utan något så exotiskt som vardagslivet för arbetarklass på landsbygden. Magdalena borde läsa. Jimmie har nog redan gjort det. För även om det är fiktion så är jag säker på att det lika gärna kunde varit verklighetsbaserat. Känner igen mycket från min egen ungdom, frågorna och livssituationen. Det är mest det yttre som är samtida nu istället för dåtida då. Plus en slags uppgivenhet jag inte kan minnas. Ett hukande för ekonomiska skillnader jag inte minns. Det var liksom mer långfingret åt de rika då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar