Ibland uppstår ett slags dödläge i viljan och orken. Som att alla tankar bara kan tänkas till hälften innan någon annan tanke tar över. Att sträva åt alla håll samtidigt, men liksom försvagat. Fragmenten till klara tankar avlöser varandra och går inte att stanna, stoppa, hålla fast. Inget blir gjort eftersom allt har samma vikt i den viktade listan.
Motsatsen till detta tillstånd är i mitt fall den fantasi om en balkong jag haft i 30 år (blir det nu i augusti eller september). Den tanken, som är och alltid har varit lite absurd, och blir det än mer nu eftersom den handlat om en framtid som ju faktiskt ofattbart nog nu är här. Eller nästan i alla fall. Plus att den där balkongen faktiskt finns på riktigt. Har suttit på sin plats på huset ända sedan jag för 30 år sedan första gången såg den och fick den här fantasin. Tror det var när jag halvsprang mot tunnelbanan efter att med det ständigt dåliga samvetet ha lämnat på dagis. Den splittrade viljan att hinna i tid och samtidigt vilja vända om.
Fantasin: Det är tidig morgon. Kanske första frostmorgonen på hösten. Jag i morgonrock med en mugg hett kaffe i handen. Jag öppnar balkongdörren och går ut. Det ryker från muggen där jag står på balkongen och ser ner på myrorna, jag menar människorna, som skyndar mot tunnelbana och bussar. Och jag måste ingenting. Längtar ingenstans. Ska ingenstans. Min tid står stilla.
Det var allt. Någon omgivning eller före eller efter ingår inte. Bara just situationen på balkongen. Det stora lugnet. En fantasi som uppstod då jag hade som mest bråttom i livet och som hängt kvar i alla år. Jag går ju förbi den där balkongen åtminstone ett par gånger i veckan så minnet hålls nog levande på det sättet också. Jag minns förra gången jag mindes osv.
Aksel Sandemose hade en liknande fantasi. Erlingvik kallade han den för. En havsvik med ett hus en bit upp mot en skogskant var det om jag minns rätt. Dit kunde han förflytta sig i fantasin när livet blev lite för jobbigt. Fast det var en ren fantasi och hade ingen riktig förebild i levande livet som jag förstod det när jag läste om detta någonstans. För länge sen. Annat är det med min balkong. Den sitter där den sitter.
Söndag morgon den sista maj. Det blåser lite. Soligt. Ganska varmt. Katterna har flyttat ut till trädgårdsmöblerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar