Att de äldre runtomkring en glesas ut snabbare och snabbare är naturligt och begripligt. Det är så det ska vara. Men när de som inte borde ha stått i tur ryker är det inte lika lätt. Ett slags limbo uppstår. Som om man själv skulle befinna sig vid sidan av. Inte i livsfåran, där man ju ska vara. Där folk föds, lever och dör enligt SCB:s statistik för medellivslängd. Eller nästan då i alla fall. Nu är det andra gången på kort tid det händer och denna gång en mer närstående. Någon jag en gång lärde att gå. Och nu har han fladdrat iväg för en vilopaus i baslägret han kom från, innan det är dags igen. För ett nytt försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar