onsdag 18 november 2026

Om skaparglädje.

Läser anvisade kapitel i "The world history of art" som är huvudbok i kurslitteraturen för den kurs jag (för mitt höga nöjes skull) läser denna vinter. Boken är en otympligt förvuxen trippeltegelsten som inte går att läsa liggande. Kursen handlar om konst och arkitektur från grottorna fram till 1600. Och arkitekturen är det som numer intresserar mig mest (har jag märkt).
En spaning angående konsten bara. I nästan alla böcker jag under årens lopp läst, även denna, som nämner grottmålningar och hällristningar, söks det efter orsaker, anledningar till att den eller den bilden gjorts. Att rita bara "för att" alltså av ren skaparglädje, bara för att få se resultatet eller tillfredsställelsen av själva handlingen verkar aldrig slå forskarna att man kan göra. När jag ser bilderna av djur i någon grotta, som i bland blir så stiliserade att de övergår i ren abstraktion, så går tanken genast till hur det måste ha varit att göra detta. Att se hur något växer fram som man själv håller på att skapa och vilka vägar det tar om jag gör så här eller så här istället? Hur alla intryck från vardagen samlas och arkiveras som i familjefotoalbumet eller som det kan bli för mig själv när jag bara låter tankarna flyta genom en penna eller pensel. Jag menar, vad ska man göra en vinter i grottan när mat och värmefrågan för den närmsta tiden är löst? Jag är nog inte så säker på att det alltid handlade om religiösa handlingar eller någon slags besvärjelser för god jakt, om nu någon religion som vi ser den ens fanns. 
Eller att hällristaren som knackar in ett helt gäng snarlika båtar på en häll hade något särskilt syfte med det, eller att det var en beställning. Det går ju att se misslyckade försök och omtag. Jag tror mer på att det var någon som "fick hållas" eftersom alla gillade bilderna.

Men nog om det. Arkitekturen alltså. En bok som med påtaglig entusiasm presenteras på denna kurs är "Analysing architecture : the universal language of place-making" av Simon Unwin. Till och med hålls en hel föreläsning om den. Så förutom att läsa boken läser man också om den :-). Grejen är att SU vänt på steken och i stället för att som vanligt gå igenom historien satt upp ett slags efterkonstruerat regelverk för all arkitektur, förhistorisk, historisk som nutida. Och som börjar med valet av plats och nedslåendet av en pinne i marken. Faktiskt väldigt intressant och lättläst också. Mer filosofisk än teknisk. Varför gör vi platser? Hur har de gjorts? 
Rekommenderas för alla!

Annars är det en gråvädersdag i dag och en liten uppdragsplåtning efter lunch. All övrig tid till läsning, så på det stora hela en bra dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar