Viktigt i livet.

På många områden är det viktigt att "hänga med" i utvecklingen. Inte minst den tekniska som ju är det område som genomgår de snabbaste förändringarna. Ibland så snabbt att en teknik knappt hunnit etableras innan den ersatts av en nyare. På mitt område som fotograf har jag sett detta under hela min yrkesverksamma period. Eller kanske mer rätt under den del som började runt år 2000 då digitalkamerorna definitivt kopplade greppet och filmen dog. För varje år i kanske 20 års tid kom nya och märkbart bättre prylar vilket såklart framtvingade ett ständigt förnyande av utrustning. Kamerahusen fick fler och fler bildpunkter (pixlar) och elektroniken byttes ut. Nya bildprocessorer osv. Och jag var helt inne i detta. Bytte kamerasystem från Canon till Nikon något år efter digitaliseringen och sedan började rallyt. Kamerahusen ersattes av nya varje år och optiken runt vart tredje år. Och allt från den förra generationen tappade sitt värde så fort den nya lanserats. Proffsbutikerna tog bort de förra modellerna från hyllorna så snart nya kom. Telefonen ringde med säljare som frågade om de skulle reservera det där nya kamerahuset med förtur (hade ett sånt avtal med Nikon). 

Varje år var det stora evenemanget fotomässan i Älvsjö där man fick bekanta sig med det som skulle bli nästa års inköp. Gå på kortkurser. Få utrustning genomgången och rengjord. Se demonstrationer och träffa kollegor och branschrepresentanter. Äta och ha en heldag eller två helt i teknikutvecklingens namn.

Men så plötsligt hände något. Flera tillverkare meddelade att de inte skulle vara med på mässan och 2022 blev den sista innan den helt lades ner. Nikon i Solna slog igen verksamheten och flyttade från Sverige. DPreview och Luminous landscape (måstesiter nästan dagligen för fotografer då) lades ner (den förstnämnda iofs återuppstånden nu i bantat format och med en analogavdelning med). Liknande saker skedde över hela området. Jag som varit van vid att bara ringa Nikon och säga att jag kommer in om en timme med ett trasigt kamerahus och behöver låna ett nytt under reparationstiden, fick veta att man numer måste gå till försäljningsstället och att reparationer skickas utomlands och tar veckor. Från att Solnaverkstaden ibland kunde fixa saker medan man drack kaffe i kundmottagningens tjusiga reception.

I dag finns samma kamerahus som för 5-10 år sedan hos de handlare som fysiskt finns kvar. Det är som att skiten nådde fläkten för några år sen. Jag antar att en av orsakerna var smartphonens intåg. Mobilkamerorna slog ju fullständigt undan benen för kompaktkameramarknaden, som kanske var den största inkomstkällan för tillverkarna. Numer finns några få kompaktkameror kvar att köpa och de har blivit löjligt dyra.

På ett sätt är det väl bra att teknikrejset på detta område avtagit och stabiliserats och för min egen del betydelselöst eftersom jag följt med det analogas återintåg och verkligen inte sörjer att jag "måste" byta utrustning vartenda år.

Men det intressanta här är såklart hur det självklara och viktiga kan bytas ut bara på ingen tid. Från en självklarhet till en fullständigt annan på ett par år. Nu tog jag fototeknik som exempel eftersom det är det område jag känner bäst, men såklart inte det enda som genomgått något liknande. Ibland känns det som att teknikföretagen är de verkliga makthavarna som styr och ställer med vår vardag. Mer än politiken. Lite som att människan kommer i andra hand för människan(!). Och kanske är det den känslan som sprider sig nu med den analoga trenden inte bara på fotoområdet. Att allt flyter. Man vill ha något oföränderligt att hålla sig fast vid. Orkar inte med att kunskap blir förlegad över en natt. Att det mödosamt inlärda plötsligt blir bortkastad tid. Religionens återkomst på gott och ont. Och hantverkets, på gott.