Ända sedan jag för kanske 20 år sedan läste "Vandraren" av Elias Lönnrot har jag velat se Vita havet och trakterna runt om. Vandraren är reseberättelser från författarens vandringar i Karelen på 1800-talet. Den upplaga jag har ett ex av innehåller också fotografier. EL vandrade mellan byarna i Karelen för att nedteckna runosånger. En slags sjungen historieförmedling som praktiserades däromkring. Som ett mellanting mellan berättad historia och skillingtryck. Min numer närmast obefintliga reslust är nedkokad till området runt vita havet samt Krim och kanske Odessa. Alla tre av herr P effektivt blockerade. Vandraren skildrar ju såklart människor och byar som inte finns kvar, det fattar jag ju, men kanske att landskapet inte förändrats så mycket på vissa ställen. Det vore ett intressant projekt att jämföra med foton från boken och se vilka tankar och bilder som skulle kunna komma ut från det. Kanske få göra om någon av de roddturer EL gjorde, för sjöarna lär ju finnas kvar liksom havet.
De andra resmålen, Krim och Odessa kommer sig också från läsning. Det är Anton Tjechovs noveller som spökar i de fallen. Men framtiden får väl avgöra om jag någonsin får se om något finns kvar från dessa historier. Londonskaya hotel i Odessa ska visst finnas kvar i alla fall. Med baren där AT brukade tillbringa mycket tid vid sina besök.
Och nu slår det mig att alla de här historierna som fascinerar mig och får mig att vilja resa är nedskrivna på 1800-talet. Kanske att jag hade passat bättre in på den tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar