Under ganska många år hade jag min bas/kontor (jag reste oftast ut på jobben) i ett industriområde i västra Stockholm. Detta var när jag jobbade långa dagar som industrifotograf och därmed inte hade någon tid alls över för konstnärlig verksamhet, förutom den skissbok för snabba skisser och teckningar jag ständigt bar på (och bär på) som jag kunde plocka fram på något hotellrum efter färdig bildleverans. Plus ett par bildbloggar av typ "en bild om dagen" som jag hade under några år (de finns kvar om någon skulle vara intresserad).
En nyårsdag eller om det var annandag (jag hade varit bortrest över jul/nyår) ringde telefonen och en uppstressad granne i kontorshotellet frågade om jag hört det. Vad? Jo våra lokaler hade brunnit under nyårsnatten. Mordbrand enligt polisen. Målet var tydligen att komma åt en annan person som också hade sina lokaler i huset. Halvpanik. Snabb biltur senare blev jag insläppt under avspärrningarna för att se hur det var med min lokal. Polisen var klar med sin undersökning så nu fick vi hyresgäster gå in och inspektera förödelsen.
De allmänna utrymmena, kök, reception mm. var helt förstörda. Mitt rum var svartmålat av rök på insidan och stank så det var omöjligt att vara där. Där hade jag utrustning för produktfotografering, reservkamerautrustning, dator, bokföring och allt som hör till ett kontor för ett enmansföretag. Katastrof. Var skulle jag börja? Tackade min skyddsängel för att jag innan helgerna (anade jag något?) hade tagit hem nyinköpt kamerahus för 60 000:- och ett par objektiv i 20-30 000:- klassen. Plus likaledes mitt Gitzo-stativ. Alltså de viktigaste arbetsredskapen.
Och nu blir det reklam. Fast utan varumärken. Jag gjorde förstås som polisen sade och kontaktade omedelbart mitt försäkringsbolag. Vilket alla SFF-fotografer vet namnet på eftersom de är specialiserade på sådana som oss. Nästa dag var en skadeinspektör på plats. Vi gick runt och kollade in förödelsen. Sedan bad han om nyckeln till lokalerna och sade till mig att inte bry mig om något mer än så. Det enda jag skulle göra var skriva en lista på den utrusning som fanns i lokalen vid branden och skicka till honom. Sedan skulle jag försöka hitta en ersättningslokal fortast möjligt, flytta in där och få igång verksamheten. Den stationära datorn som stod i lokalen, var svart av sot och luktade rövhål (förlåt) skulle han ta hand om. Köp en laptop så länge var rådet. Och allt på listan förstås. Huvudsaken var att få igång verksamheten och inte missa några jobb p.g.a. detta.
Jag gjorde som han sade och hittade snabbt en ny lokal bara ett par hundra meter bort. Den var lite finare och dyrare men det spelade ingen roll enligt skaderegleraren. De skulle stå för hyran i tre månader.
Så, det tog några dagars shoppingrunda innan jag återigen kunde jobba nästan som vanligt. Efter ytterligare ett par veckor fick jag hämta min stationära dator hos ett företag som sanerade rökskadade prylar. Den var som ny och luktade inte alls. Så då kom till sist bokföringen igång också. Allt väl. Försäkringsbolaget tog alla fakturor för utrustning utan minsta ifrågasättande och när vi hade "slutreglering" som det heter på försäkringsspråk så lade han på ytterligare tre månadshyror som kompensation för att hyran för den nya lokalen var rätt mycket högre! Alltså blev detta till en försäkringsbolagssolskenshistoria (32 tecken i det ordet) och jag jobbade vidare i nyare, finare lokaler och med ny utrusning.
Sensmoral: Det finns försäkringsbolag och försäkringsbolag. Bolaget i den här historien är egentligen bara en mäklare men med skadereglerare som förstår både hur frilansfotografer jobbar och betydelsen av nöjda kunder. Jag har även vid ett par andra tillfällen råkat slå sönder dyra kameror och det har aldrig varit några problem. Dessutom på den tiden hade mitt kameramärke kontor och verkstad i Solna och när man haft sönder något så var det bara att åka dit och låna ersättningsutrustning tills reparation eller skrotning var klar. Allt för att det skulle flyta på. Sedan reglerade de direkt med försäkringsbolaget. Tror tyvärr inte att det är lika smidigt att vara fotograf idag :-( Solnakontoret är nerlagt och reparationer görs inte längre i Sverige.
PS. Nu verkar det kanske av den ovanstående texten som om jag helt lagt ner fotografverksamheten men det har jag inte. Jag tar fortfarande en del uppdrag men har ett bantat kontor hemma och försöker att istället lägga mer och mer av min tid på arbete i min ateljé på Glasbruksgatan 25 i Stockholm. Välkommen dit förresten, för prat om bilder och en fika den som vill. Bara maila i förväg så vi kan bestämma något. Ring inte. Jag svarar aldrig. DS.
