Minnesanteckningar och minnesteckningar. Inget för andras ögon (fast jag faktiskt en gång för tio år sedan visade några i en liten tillfällig gallerilokal). Men huvudsakligen handlar skissboken om avkoppling och koncentration. Med en skissbok i fickan är man aldrig ensam heller.
När smartfånens intrång i livet kom tänkte jag först att här har jag allt. Kompaktkamera, anteckningsbok och även begränsade möjligheter att rita. Men icke så. Det visade sig snart att denna attiraljs blanka och uttryckslösa ansikte hånlog mot mina försök att hitta den kontemplation skissboken eller t.o.m kompaktkameran gav.
Kompaktkamera ja. Under några år hade jag också ofta med en digital variant i fickan. Panasonic hade en serie (det kom en ny varje år ung.) som hade manuella inställningar och nästan fungerade som en analog kompakt. Med dessa små kameror bildbloggade jag länge. En finns fortfarande kvar 15 år efter avslutning och nedläggning. Det var kul så länge det varade :-). När sedan alla digitala kompaktkameror fick fler och fler "fejkfilter" och meningslösheter, samt gick mer och mer mot video, tappade jag intresset för dem. Till detta kan läggas att när upplösning mm. började lämna det sensuella och mer närma sig det gynekologiska, började känslan av instrument, inte för fotografisk bild utan mer för död registrering, att smyga sig på. Jag började längta tillbaka till den analoga tiden. Nu är segmentet digitalkompakt i princip dött. Inga nya har kommit på åratal. Den tidigare marknaden har flyttats över till mobilerna trots det för alla uppenbara tappet i användarvänlighet och kontroll.
Ja det var från det ena till det andra. Fortsättning följer.
