Tills solen vänder åter. Första muggen kaffe urdrucken. Ateljédag idag. Vilket betyder först tunnelbana/ljudbok en timme och en kvart. Ute än svart, snart grått. Ska dugga tydligen, eller så är det moln i markhöjd som ska komma. Alltså utmärkta förutsättningar för att få något vettigt gjort.
Halvsov en stund till innan jag ramlade ur sängen för en halvtimme sen. Tankarna flöt och hamnade hos kompisen L som just varit med om en tragisk händelse. Men det var en annan sedan länge glömd händelse som flöt upp till ytan. Vi var 16 år. Hade våra första heltidsjobb på samma arbetsplats som L:s blivande svåger. Han var lite hetsig och på den tiden tävlade vi om att hitta på practical jokes att utsätta omgivningen för. Så han var med sitt humör såklart ett lämpligt offer tyckte vi. Vi visste att han hade bråttom och skulle köpa något på ica på lunchen. Viktigt att det gick snabbt. Till saken hör att det var turistsäsong (brottsplatsen var Åre) och alltid irriterad och lång kö på ica. Vi visste också att hans plånbok låg i innerfickan på hans jacka. Alltså, hämta plånboken, linda in den i 20 meter silvertejp och lägga tillbaka den i innerfickan. Så när det blev hans tur att betala och han tog fram plånboken med en sur kö bakom sig och en sur kassörska framför sig! Jag minns inte alla nyskapande ord han skrek när han kom tillbaka från affären, men jag minns ansiktsfärgen :-)
Men nu börjar himlen anta en ton så att husen kan urskiljas här i orten. Så jag ska lämna morgonsoffan och samla ihop mig för dagens självålagda uppgifter. Vet i alla fall vad jag ska måla över. Sådana insikter brukar väcka mig mitt i natten med en klarsyn om att det jag tidigare kanske bara tvekat om, absolut inte får ses av någon annan. För då kan bluffen avslöjas...
