Krigsmans erinran.

Gud på allas sida. En gång i tiden gjorde jag "lumpen". Men några år senare satte jag hälarna i backen och vägrade då jag blev inkallad till repövning, för då var jag i en annan fas i livet med andra övertygelser. Två gånger böter för detta, gång nummer två dessutom rättegång där jag mångordigt försvarade mig själv i Sthlms. tingsrätt (minns ordförandens trötta min då jag inte gav mig förrän jag fått tala till punkt :). Men, som sagt, fem år tidigare hade jag ju faktiskt gjort lumpen och då med stor entusiasm och övertygelse om det motsatta. Jag hade inte en enda frånvarodag under de tio månader det tog att bli gruppbefäl (minns ej riktigt vad graden vi fick var, men tror korpral eller nåt). I dag vet jag inte vem jag ska vara i denna fråga. Den har vuxit mig helt över huvudet. Så jag fortsätter med bara minnen.

Jag minns till exempel (dock vagt) "krigsmans erinran" som hölls i kyrkan med påföljande gudstjänst. Det var nån slags ed som innebar att man från och med nu (då) ingick i krigsmakten och att den onde hämtar hem den som backar i skarpt läge. Så var det säkert inte alls men mitt bleka minne av denna procedur har i alla fall kvar en svag lukt av högtid och underförstått hot. Typ att gud kommer bara att hjälpa den som går framåt. Retirander ignoreras och desertörer är helt enkelt icke existerande. Inte i Sverige.

Jag tänker nu på vad jag såg på TV för ett tag sedan. Ryska värnpliktiga i Kursk. Ukrainska värnpliktiga i Donbass. Erfarna befäl som talar klarspråk om varför ingen kommer framåt i Donbass och varför alla ryssar tas till fånga i Kursk. En ukrainsk officer sade det: "de ser fienden bara 200 meter bort i skyttegraven, men de skjuter inte, de är för dåligt tränade". Således en anledning till att inte så mycket händer och även till lättheten att ta soldater tillfånga. Det är ju inte så svårt att förstå att de inte skjuter. Tänk situationen att i ditt sikte se ett huvud sticka upp ur värnet. Du ska trycka in avtryckaren men gör det inte. Naturligtvis inte. Att komma förbi den sortens gränser är såklart att förlora en oskuld som aldrig kan återerövras. Att ha gjort det. Ett före och ett efter i livet. Femte budordet.

I krig har förstås bägge sidor gud med sig. Präster som välsignar soldater och vapen. I extremare fall också en faktisk tro på detta. Islamist-martyren som får en enkelbiljett direkt in i paradiset. Vikingakrigarna som kom till Valhall. Kamikazepiloterna (varför hade de hjälmar?) med sin shintoheder. Den svenska soldaten i Karl XII:s armé som marscherade rakt in i projektilregnet förlitande sig på att all makt tillhör gud. Alltså ingen idé att vara rädd eftersom ödet ändå är förutbestämt och inte kan undgås eller påverkas ens det minsta.

Religion, anspråk på territorium (nationalism) och girighet. De är väl kanske de vanligaste orsakerna till krig. Visst finns det många andra, men jag tycker det brukar gå att urskilja en eller ett par av dessa ingredienser lite överallt i s.k. konflikthärdar. En sak (bland många) jag har svårt att förstå är den upprörda tonen som med jämna mellanrum kommer från ledare i länder som befinner sig krig. I natt hände det och det så nu ska vi minsann hämnas! Vad då hämnas? Ni ligger ju i krig? Vad är det som är konstigt med att fienden bekrigar er? En annan sak är att en del vapen anses mer "humana" än andra. Visst, jag fattar att t.ex. gas är inhumant eftersom den inte kan kontrolleras och drabbar alla urskillningslöst, men det finns ju också kontrollerade vapen, alltså vapen som kan styras att endast drabba fiendesidans soldater men som ändå är mer eller mindre humana. Man ska döda den där andra människan, men det gäller att göra det på rätt sätt. Ett humant sätt.

Vi kan alltså kriga rätt eller fel. Vilhelm Moberg skriver i någon av invandrar/utvandrar romanerna, jag minns inte i vilken, om hur det gick till när de västerländska militärmakterna etablerade sig i Nordamerika och startade krig med ursprungsbefolkningen. Det blev en chock för de europeiska militärerna då de började fatta att "indianerna" inte hade dubbla samhällssystem likt den gamla världens länder. Alltså ett militärt och ett civilt samhälle. De krigade alltså inte efter den europeiska regelboken. Ett krig mot en annan stam (eller mot vita) betydde att alla deltog, alla blev krigare och att inga fångar togs utan att alla dödades oavsett ålder och kön. Och gärna på sätt som verkade så avskräckande som möjligt. Hemskt såklart men ändå tycker jag att detta kan kännas ärligare. Lite mer renhårigt än den instrumentella uppdelningen i vilka som ska döda varandra och vilka som helst inte ska delta/drabbas alls. Och faktiskt har vi ju tagit ett litet steg åt det hållet med det faktum att även kvinnor kan bli inkallade i dag.

Mycket om krig blev detta, men hur ska man kunna undgå att tänka på det idag? Nu har vi det inpå knutarna och dessutom blivit NATO-land. Så inte konstigt att en stor del av tänketiden går till kriget. Både i vaket och sovande tillstånd. Och inte minst i ateljén när jag försöker nollställa mig inför en ny bild.
En sista kommentar då, om det "moderna" kriget - media. Allt utspelas ju nu inför hela världens ögon. Allt. Även krigsherrarnas planer och tankar förutom kanske det rent taktiska. Vilka vapen som kommer att skickas var osv. Öppen ridå. Vilket jag förutom mycket annat här nämnt tycker är ganska underligt. Borde man inte hålla sina tankar och planer hemliga för den lede FI ibland? Det verkar i alla fall ingen göra idag. Det är snarare en tävling om att vara mest offentlig vi ser. Och hör. Och läser om.

Som avslutning tar jag med en utvikning från ämnet, som kopplar tillbaka till min egen värnpliktstid. Det var ju inte bara ålning i diken medelst slingring eller hasning. Även teorilektioner ingick, samt ett par böcker. Och många förkortningar. Kanske den främsta av dessa, intrummad i ryggmärgen under lektioner och övningar var "FI". FI, som är en militär förkortning för fienden, är för min generations män (och alla tidigare) liktydigt med bleka döden. Det farligaste och mest avskyvärda. Det som till varje pris måste bekämpas! Kan inte hjälpa att tanken slog mig en gång när ett politiskt parti tog sig den förkortningen frivilligt. Visste de verkligen inte eller ville de avskräcka sådana som mig? Undermedvetet? Nu vet jag inte om denna förkortning används idag, men om den gör det så misstänker jag att effekten blir densamma även för dagens soldater. För lumpen är lite av en hjärntvätt också. Måste ju vara det för att åstadkomma människor som ska klara av att skjuta det där första skottet.