Tisdag dessutom. Lågt stående sol. Tystare än vanligt. Promenad genom skogspartiet till affären. Passerar murknade stubbar. Några stockar med mossa. Blött löv brungulgrått. Solen precis över taket på macken när jag kommer fram ur skogen. Nedtonad färgskala. Blekt. Försvinnande. Nu är vi i den andra världen. Den som har väldigt lite att göra med sommarvärlden. Det är andra väggar, gränser. En annan dimension. Människor och djur är inte samma. Och jag har inte längre någon önskan att vara någon annanstans. Jag vill gräva mig ner i just detta. Undersöka vad det är som gör det så annorlunda. Känslan är ganska ny för mig som tidigare aldrig eg. gillat den mörka årstiden. Men numer gör jag det. Som att det alltid funnits något här med, men att jag inte uppfattat det pga för låg ålder. Nu är det obegripligt att någon vill bo hela vintern i något varmare land. Det skulle vara som en tvångsförflyttning till Disneyland. Som att tvärt avbryta någon som lågmält talar om något viktigt. Okänsligt avbrott helt enkelt. Eller som att bli väckt ur sin djupaste sömn av en deltävling i melodifestivalen. Men allt detta gäller när det är som nu idag. Alltså barmark och lågt stående sol. 5-10 grader varmt. Blir det snö så kommer genast min förståelse för vinterspanjorer tillbaka! Ta på fler lager kläder. Skrapa bilrutor. Skotta snö. Inget för mig. Färdig med det för många år sen. Visst kan skidor vara kul men apparaten runt det gör att det ändå landar på minus.