Anmälningar.

Just sett Lukas Modyssons "Tillsammans 99". Bra film! Rolig också. Inte så sanslöst bra som t.ex. "Fucking Åmål" Och "Lilja forever" har jag fortfarande inte sett. Pallar inte, jag har en dotter... Men i min värld och smak sätter jag Modysson före Ruben Östlund som ju är lite "topprankad" idag. Jag vet såklart att det finns många andra regissörer men film är inte mitt område så jag jämför de jag har att jämföra. Så med mitt begränsade perspektiv är det fortfarande Anna Odell som är förnyaren. Medan Modysson håller förstaplatsen som försvarare av den mer traditionella berättarkonsten.

Anmälningar var det ja. Den andra blir en bok. "Den sista boken om mordet på Olof Palme" av Jon Jordås.
Lättläst bladvändare som klaras av på en dag om man har tid. Lite nya perspektiv och intressanta inblickar i utredningen jag trodde jag redan hade, efter allt jag läst. Men inte så. Den här boken redovisar mycket jag aldrig ens hört talas om. En helt annan gärningsman som, om man tror på Jordås, faktiskt verkar betydligt mer trolig än den utpekade "Skandiamannen". Fan vet. Och inte jag heller. Men efter denna läsning så lutar jag ändå åt att Jordås har rätt.

Igår kommer att bli idag.

Igår när jag kånkade fotoutrustning från bilen till jobbet, kände jag den där svaga men tydliga doften. Eller om det är en kombination av lukt och ljus. Kanske också ljudet av vinden. Kanske bästa benämningen är ett tillstånd. Tillstånd för våren att komma. Vet inte riktigt hur detta ska beskrivas eftersom varken bild eller ord räcker. Som en förnimmelse, som brukar komma i februari, men nu i år så här tidigt. Kan vara hur isen och snön under skorna luktar och låter också. I alla fall något som inte existerar på förjulsvintern oavsett om vädret är detsamma. Den första delen av kung Bores årliga maktinnehav är annorlunda. Då finns inte denna lilla föraning alls utan istället ett mjukt mörker framöver stigen. Nu visar han små, nästan omärkliga tecken på svaghet. Vårfrun har vaknat och gör sig beredd. Bore vet att han kommer att förlora och dö igen. 

Och nu önskar jag och förutser att detta cykliska öde även kommer till Trump, Putin, Jinping, Jong-un, Ping-pong och allt vad de nu heter, all världens odemokratiska maktmissbrukare! Och så kommer det att gå även om det dessvärre bara är tidig höst på det området ännu. Men historien visar att tes följs av antites. Trotsålder och tonårsuppror (som det är nu på många håll) följs av mognad och insikt. Därför är jag rätt lugn. Sitt i båten, var ordet. Det kommer till sist att gå bra den här gången också. Vi människor är inte i grunden suicidala. Vi är flockdjur som till varje pris först och främst vill leva. Inte bara överleva.