"Det svåra problemet" och lite annat.

Någonstans i detta tror/vet jag att det mesta av mina drivkrafter när jag jobbar med mina bilder finns. Precis som alla tankar och drömmar om hur många upplevelser i både vaket, halvvaket och sovande tillstånd som egentligen ens kan finnas. Hur många minnen som är sanna. Mao ett område intressantare än till och med själva konsten. Eller om det kanske är själva konsten? Eftersom det tydligen är ett forskningsområde så får jag väl börja sätta mig in i det istället för att som hittills bara ovetande famla runt i mina egna upplevelser utan att ens veta om att ett sådant forskningsområde finns. Stötte på det av en slump när jag läste någon artikel igår. Det närmaste jag har kommit detta förut är det jag läst om panpsykismen. Men alltså ytterligare en bekräftelse på hur lite vi (jag) egentligen vet om allt annat än det som finns framför näsan på en. Ibland får jag en känsla av att vandra i en tunnel som inte vidgas mer än här och där, inte en gång för en nyhetsknarkande evigt vetgirig allätare som jag. Jag läser ständigt. Kan klämma två romaner i veckan plus massor av artiklar inom alla möjliga områden. men när jag sedan läser t.ex. DN:s "boklördag" så recenseras tio böcker jag inte ens hört talas om. Samma sak med konsten. Visserligen sällan utställningsbesök men jag plöjer alla nättidsskrifterna med ungefär samma resultat som med litteraturen. Det verkar numer finnas ett oändligt antal konstnärer (med kilometerlånga CV) som jag ändå aldrig har hört talas om! Delvis såklart förklarat av min 25-åriga frånvaro från denna värld då jag jobbat som fotograf och fyllt schemat med allt vad det innebär av medhängande i den digitala utvecklingen och drift av eget företag. Men nu ska jag i alla fall försöka få ordning på mina kunskapsluckor inom de årens konst, via en distanskurs på Umeå universitet, som jag kommer att gå under våren.